"En mörk Krister Björkman-styrd diktatur"

Så sitter man där med kaffekoppen igen. Journalistdrömmar i huvudet och i handen har jag den kanske främsta skriften för grävande journalistik, tv-bilagan. Det är då får jag syn på det. Lördag klockan åtta i SVT. Ni vet vad jag pratar om, allas vår Melodifestival. Affischerna är gigantiska och lämnar ingen ovetande. Glitter och glamour. Hurra säger vissa, nja säger andra. Själv är jag ingen schlagerhatare, långt ifrån, och måste medge att tävlingen blivit mer angelägen sedan intåget av bland annat The Ark. Problemet är bara utrymmet som spektaklet stjäl från resten av kultursverige. Från och med morgondagens delfinal går många av landets radiostationer och tidningar in i en mörk Krister Björkman-styrd diktatur. Om du överhuvudtaget funderar på att lansera något på kulturfronten under de närmsta månaderna så rekommenderas en saftig PR-budget, annars låt bli.
Låt oss istället hoppas att vi återigen blir befriade av Markoolio, smågrodor och O.P Anderson lagom till midsommar. Om han nu inte själv deltar förstås. Men kanske är det detta folk egentligen vill ha? Kan inte låta bli att tänka på Majakovskij och En örfil åt den offentliga smaken.

I veckan fick jag äntligen tag på en inbjudan till den senaste stora grejen, Spotify. Det första som slår mig är att detta måste vara framtiden. Kan redan nu se framför mig klubbdeejays med trådlöst bredband och obegränsade låtbibliotek, fjärran från kånkandet av tunga vinylväskor och clas ohlson-etuier med hembränt. Att Spotify dessutom känns minst lika snabbt som Itunes eller dylikt gör inte saken sämre. Somliga menar att detta leder till att än färre skivor säljs och vissa skivbolag har valt att plocka ner sin katalog från tjänsten. Stackars Kanye West tvingas designa skor för Louis Vuitton för få det att gå runt.
Jag tror på motsatsen, det är ett steg i rätt riktning.
Som Allan Edwall sa "Visst är det bätter, men int’ är det bra".
+ Till alla eventuella Melodifestivalbidrag utan höjning på slutet. Vissa säger ointelligent. Jag säger civilkurage.

- Till mitt egna omdöme för att jag kunde tro att en galen scientolog skulle kunna rå på den tyska rikskanslern eller för den delen göra en bra film. Valkyria var en besvikelse.