Den första powerballaden Ă€r svĂ„r att datera men jag brukar av praktiska skĂ€l rĂ€kna frĂ„n augusti 1976 dĂ„ KISS oförmodade bamsehit âBethâ slĂ€pptes. âBethâ Ă€r en debil kĂ€rleksballad, framförd av en gravt alkoholiserad trummis, men den krattade likvĂ€l manegen för efterkommande hĂ„rdrocksband. Tematik sĂ„som hedoism, vĂ„ld och ockultism fick nu en kompis i relationsbaserad prosa, men bieffekten gav tyvĂ€rr popballaden en renĂ€ssans och jag har dĂ€rför i terapeutiskt syfte valt ut fem alster som visar pĂ„ genrens konstnĂ€rliga underskott.
1. Meatloaf- Iâll do anything for love (but I wonât do that)
Denna tolv minuter lĂ„nga Sir Lancelot-nobla rockoperett frĂ„n Bat Out Of Hell II : Back into Hell excellererar i genrens dramaturgiska finesser. Vi serveras sövande kadenser, och vid 9.28 klockar en duett-coda in som fĂ„r evigheten sjĂ€lv att be om ett slut pĂ„ Excalibur-bajstĂ„rtan. Den stora frĂ„gan kvarstĂ„r dock : Vad Ă€r det Meatloaf INTE kan tĂ€nka sig göra för kĂ€rlek? Han radar ju bevisligen upp allt han gladeligen kan offra och göra för kĂ€rlek, men vĂ€grar utföra vissa saker. FrĂ„gor hopar sig. Ăr det en sexgrej? Ett rollspel? Disken? HĂ€mta pĂ„ dagis?
2. One Direction â Little Things
I detta akustiska lilla florsocker komplimenterar gossebarnen i One Direction sig sjĂ€lva för att överbrygga vĂ„r tids ytlighet till fördel för bevĂ€rdigandet av en relation pĂ„ djupet. Dock skvallrar texten om annat. âYou never want to know how much you weigh, you still have to squeeze into your jeans, but youâre perfect to me.â. Hon Ă€r sĂ„ledes inte perfekt perfekt dĂ„ hon till hĂ€lften blobbar runt likt en kaskelott, men fĂ„r en kĂ€rlekens förlĂ„telse i One Directions vĂ€rld. Klass. Stil.
3. Celine Dion - My heart will go on
Om Ozzys âWar Pigsâ-intro vore en superhjĂ€lte mĂ„ste flöjtintrot till denna semi-keltiska plastanka vara dess nemesis. Redan de gamla grekerna identifierade tidigt sin fruktbarhetsgud Pan som Hin HĂ„les alter ego dĂ„ denne klövade loss pĂ„ sin flöjt.
LĂ€r av historien och narkotikaklassifiera detta instrument , lagstifta för frihetsberövande pĂ„ 10-18 Ă„r. Las Vegas-ödlan Celine Dion grĂ„ter tydligen varje gĂ„ng hon sjunger lĂ„ten, men jag vilar mot den utsökta aktrisen Kate Winslets ord âvarje gĂ„ng jag hör lĂ„ten vill jag spyâ.
4. Extreme â More than words
Extreme, som var för Heavy Metal vad Leif Pagrotsky Ă€r för svensk basket, gör hĂ€r en transparent ansats för att lansera idĂ©n om kvinnans skyldighet till att sluta tjata om kĂ€rlek och istĂ€llet bjuda pĂ„ seriös poontang . âSaying that I love you is not the words I want to hear from youâ. Extreme vill ligga utan nĂ„gon kravbild pĂ„ emotionellt responderande verksamhet.
5. James Blunt â Youâre beautiful
Detta karismatiska partymonster inleder lĂ„ten med textraden âMy life is brilliantâ och konstaterar dĂ€rmed att hans textförfattande inte Ă€r det. LĂ„ten tickar pĂ„ med hans astmatiska getröst och jag tĂ€nker att Sad Bro-genren aldrig vĂ€rpt ett mer gyldene Ă€gg. Samtidigt fick nog den gode Blunt rĂ€kna med en demografisk övervikt i lanseringen pĂ„ den kvinnliga sidan dĂ„ han, i videons finaste stund, avslutar med att hoppa barfota ner för ett stup. ModerskĂ€nslor för herrbebis-triggervarning.
Tack för att ni tog er tid. Nu kan jag gÄ vidare.