Jag var på kräftskiva i helgen. Jag fick en rättmätig utskällning för att jag spelade Wordfeud med en av de andra gästerna istället för att festa. Inte så trevligt mot vårt sällskap kanske. Men hur kul som helst.
Wordfeud är Alfapet i mobiltelefonen. Man kan ha hur många spel som helst igång samtidigt. Varje gång ens motståndare lägger ett ord plingar det i mobilen. Vill det sig illa plingar det en gång i minuten. Ganska stressande. Men som sagt, hur kul som helst.
Än så länge förlorar jag jämt och ständigt. Man kan tro att jag kan alla ord, krönikör som jag är. Men jag har jobbat på en kvällstidning. Vi gör gärna språket så rakt och okomplicerat som möjligt.
Överallt på nätet hyllas och dissas Wordfeud. Folk skriver att de får sina arbetsdagar och sociala liv sönderslagna av spelet. Andra söker ständigt efter nya utmaningar bland sina nätkontakter. Bara en sak är gemensam för alla som laddat ner appen: besattheten.
Jag har ärligt svårt att uppröras över det. Kan det finnas något mer harmlöst än att en hel värld spelar Alfapet i mobilen? Vi har inte direkt tid med att baktala eller ligga i krig med varandra.
Man blir inte våldsam, känslokall eller korkad av Wordfeud. Man bara lär sig en massa nya ord. Vad betyder till exempel zonal? Det kan jag numera tala om. Zonal används för att ange en riktning på en glob längs med en breddgrad. En zonalvind är alltså en vind som blåser från öst mot väst eller tvärt om.
Smart va? Så smart var jag inte före Wordfeud.
Jag har ett förslag till utbildningsminister Jan Björklund. Han vill ju gärna banka in kunskaper i elevernas skallar med hjälp av tidiga betyg och uråldrig disciplin. Varför inte låta ungarna spela Wordfeud istället? Smartare sätt att plugga in glosor får man leta efter. Tävlingsinstinkten får en att lära sig vilka tråkiga ord som helst.
Hur det gick med kräftskivan? Min motståndare och jag fortsatte vårt spel senare på natten, i varsin lägenhet med varsin mobil. Sådana efterfester borde till exempel folkhälsominister Maria Larsson gilla.