Förutsättningen är att vi får undervisning i ämnet redan i grundskolan. Historia är en grundläggande kunskap.
Kanske ser vi följderna av bristfällig skolundervisning i historia i det som nu händer kring gruvföretaget i Kaunisvaara. Småspararna, som det aldrig är synd om, trodde på den nya stora gruvexploateringen och köpte aktier i det utländska gruvföretaget. De hade nog inte läst in den norrbottniska gruvliga historien.
Det som händer nu i Kaunisvaara är en repris av det som utspelade sig på 1800-talet i Norrbotten. Också då var det utländska kapitalintressen och även då tröt kapitalet. Den engelska ingenjörsfirman Wilkinson & Jarvis hade arrenderat rätten till brytning i Gällivare malmberg under 50 år, men var bankrutt efter att ha byggt halva järnvägen som malmen skulle fraktas på.
Av historien har vi lärt att exploateringen av den norrbottniska malmen var en transportfråga. Det började med renforor, planerades och byggdes för kanalsjöfart men det var först när en järnväg byggdes som det blev lönsamt att utvinna malmen i de norrbottniska malmfälten.
Nu är detta 2000-talets utländska gruvbolag nära bankrutt redan innan det ens börjat bygga någon järnväg. Malmen ska i stället fraktas på lastbilar, jättelika lastbilar som stolt visas upp. De väger 90 ton och lastar 63 ton malm, men är trots dessa mått som 1800-talets renforor.
Låt oss göra en enkel jämförelse. Konkurrenten LKAB:s malmtåg har 68 vagnar som vardera lastar 100 ton malm. En lokförare kör tåget. För att ersätta ett enda sådant malmtåg krävs det 108 jättelastbilar av Northland-mått rattade av 108 chaufförer.
I en annan fråga upprepar sig inte historien. Vid förra sekelskiftet blev det politisk storm när utländska kapitalister helt gratis skulle få gräva malm ur den svenska fosterjorden. Kraven restes om ett förstatligande av gruvnäringen. Nu är inställningen en helt annan, från vänster till höger: Kom och ta för er utländska kapitalister av vår järnmalmsfyllda jord, bara vi får några arbetstillfällen!