2016, äntligen är du här, året då jag ska spara ut håret, ha stenkoll på alla kvitton, äta hälsosamt, börja träna, sluta snusa, städa oftare, läsa fler böcker, och vara en bättre vän. Jag ska helt enkelt sluta vara sämst och börja vara bäst! För i år har mina löften substans och verklighetsförankring. I år sker den sanna förvandlingen mot den jag vill vara. Men varför börjar jag med det vid ett årsskifte? Jag tror inte att jag är ensam att tänka på det nya året som en magisk ny möjlighet, ett oskrivet blad. Där jag på nyårsdagen håller i pennan och ritar upp de nya förhållningsreglerna. Nu kan verklig förändring ske.
”Men hur ska det gå till när jag för varje dag blir en sämre kopia av mig själv?”
På facebook blir jag påmind om uppdateringar jag har gjort under årens lopp. Och ibland slungas jag bakåt i fåtöljen med ansiktet förvridet i en förundrad grimas, är det verkligen jag? Hur kunde jag formulera mig på det sättet? Hur kunde jag tro att den frisyren skulle passa mig?
Det kanske har ett samband med att på sju år har alla celler i kroppen bytts ut. De nya är exakta kopior av dem vi hade, men ändå. På sju år är du en helt ny person från vem du var då. Alla minnen, smärtor, krämpor, lycka och erfarenheter är endast kopierade från cellen som faktiskt upplevde det hela. Och precis som när man kopierar ett papper om och om igen i kopiatorn på biblioteket blir kvalitén sämre och sämre, tills dess att motivet inte längre går att utläsa.
Men jag minns fortfarande tydligt när vi vandrade in i 2000-talet och lämnade det dammiga 1900-talet bakom oss. Då gick jag på mellanstadiet. I gymnastiksalen hade vi en framtidsfest där elever från sexan läste dikter fyllda med framtidsvisioner. Flygande bilar, robotar i hemmen, all mat i pillerform och andra teknologiska utvecklingar. Men dagen efter nyårsafton var jag besviken ...
Det hände ju ingenting! Det var exakt likadant som dagen innan, vi körde fortfarande en Volvo 245 (på marken), datorerna fungerade, och dörrarna låstes inte upp med fingeravtryck.
Barn kan vara naiva, att så mycket bara skulle hända över en natt är ju orealistisk säger jag nu, som vuxen. Men ute i universum är alla atomer i ständig rörelse. Och på deras mikroskopiska nivå råder symmetri mellan det förflutna och framtiden och olika fysiska processer kan hända i vilken tidsriktning som helst. Vi har bara fysikens lagar att förhålla oss till, i annat fall är allt möjligt! Men, jag har insett under de senaste åren att tid tar tid.
Så, det är den 2 januari och jag har ännu inte tagit tag i det löfte jag givit mig själv, snusen svider bekant under läppen, håret är nyklippt och på bordet står en flottig pizzakartong (numera utan innehåll). Men precis som att datorerna inte kraschade den första dagen av detta millennium behöver inte jag klara av alla mina mål på en gång. Men om jag vill börja ett nytt liv imorgon, är det lika bra att starta idag!