Nattarbetare fÄr frukost pÄ mitt jobb. En morgon stod jag och smörade en fralla. Velade vid faten med prickig korv och leverpastej. Bredvid mig skedade en kvinna upp keso i en kopp. Hon beklagade sig över sin man som kvÀllen innan hade gjort bort sig genom att köpa hem oemotstÄndliga pecanwienerbröd frÄn kvartersbageriet. Hon skulle för fasen gÄ pÄ gala. I tajt fodral som avslöjade varenda frasig wienerdegsflisa som landat i magen.
Hon Àr inget unikum. Jag vet mÄnga som bestÀller svindyra fastekurer, fÄr kallpressad juice hemkörd till dörrn och lever pÄ vÀtska i fem dagar. Detox vettu. Renar kroppen, menar de, ger hyn lyster och sÄ kan man gÄ pÄ finfest i storlek 34 och se smashing ut. De utesluter kolhydrater, gÄr pÄ salong och fyller pÄ lÄtsasögonfransar, trÀnar med PT, springer sju kilometer innan jobbet, postar bild pÄ spÀnstig röv i trÀningstajts, rattar barn och familj och karriÀren gÄr som tÄget.
En av dem kraschade. PANG sa det och doktorn skrev sjukintyg utan att blinka. Ekosystemet kropp och knopp klappade ihop efter att ha ropat för lĂ€nge utan att nĂ„gon lyssnat. LĂ„ter det som en skĂ€rva av en vĂ€rld lĂ„ngt ifrĂ„n din? Okej, annat exempel. Journalistkollega Lina Norberg Juuso skrev en krönika med rubriken âVi Ă€r kvinnorna som gĂ„r sönderâ. Om en lĂ€ngtan tillbaka till 80-talet dĂ„ kalaspuffar var frukost och big pack-glass med tresmak dunkades fram pĂ„ barnkalas. En tid dĂ„ granola, quinoa och chia var grekiska fĂŒr alle och smĂ„barnsmorsor rökte under flĂ€kten i stĂ€llet för att hetsa lĂ„ngloppstrĂ€ning. 90.000 gĂ„nger har texten delats pĂ„ nĂ€tet. Av det drar jag slutsatsen att hundratusentals Ă€r nĂ€ra att gĂ„ sönder av sina egna krav pĂ„ att bli perfekta.
Akut stressreaktion Ă€r vanligaste orsaken till sjukskrivning idag. Doktorn skulle kanske placera mig ocksĂ„ i riskfacket. Jag kan gĂ„ pĂ„ som en maskin och jobba som en dĂ„re för att jag har sĂ„ himla kul. Jag glömmer Ă€ta lunch ibland, har huvudvĂ€rk ganska ofta, klarar inte av att gĂ„ lĂ„ngsamt och blir rasande pĂ„ andra som gör det. Jag Ă€r en gasa-tvĂ€rnita-person. Varning, varning sĂ€ger doktorn. Men fĂ„r jag stĂ€nga in mig och vara ful och introvert ibland funkar det. NĂ€r skallen brinner kastar jag bh:n, drar pĂ„ mig chipsbyxor som inte stramar nĂ„nstans, glor pĂ„ Bachelor och annan intelligensbefriad dynga som en hjĂ€rndöd skulle greppa. Dessutom sover jag som en gris nĂ€r tillfĂ€lle ges. GĂ€rna mitt pĂ„ dagen. Mitt sociala liv kan vara dötorftigt i perioder men nĂ€r orken tryter vill jag ligga och moffa ostbĂ„gar eller grilla pinnbröd i skogen. Inte sota ögonen och dricka drinkar ur smĂ„ glasburkar pĂ„ stan. En annan konsekvens av mina prioriteringar Ă€r att jag fĂ„r bassning för skit i hörnen hĂ€r hemma. Men tandkrĂ€msdregel pĂ„ badrumsspegeln, gammâsnusar vid sĂ€ngen och diskberg Ă„tgĂ€rdas nĂ€r man orkar, enligt Lex Stenberg.
Mina mÄsten: Jobba för att jag Àlskar det och för att kunna stÀlla mat pÄ bordet, se till att min unge mÄr bra, sova. IckemÄsten: GÄ pÄ skönhetssalong, springa marathon, baka motivtÄrta till barnkalas, ha kliniskt rent hemma och vara skitsnygg i pytteklÀnning. StrÀvan efter perfektion och rÀdslan för att bli bortglömd om man inte syns och hörs överallt kommer att drÀpa en efter en och allt kan inte skyllas pÄ samhÀllet. Balans Àr inte min expertis men nÄgra akuttips till alla fallfÀrdiga: GÄ ner i arbetstid, gör mindre av det som Àr mer börda Àn boost, sov och ring en psykolog. DÀr finns nycklar att hitta som PT:n, hudterapeuten och karriÀrcoachen aldrig kan erbjuda.