När krönikören i tidigt 1970-tal kom in i yrket på denna tidning fanns visserligen bokstäverna j, a och g på våra manuella skrivmaskiner, men vi fick inte sätta ihop dem. Undantaget var om vi citerade en intervjuad person.
Tidningsutgivarens tes var: Journalisten och hans familj är av ringa intresse för läsekretsen. Så stod det i NSD:s handbok.
Nu är det andra tider, jag-tider. Det räcker med att öppna en dagstidning, nästan vilken som helst, och se hur många "jag" det finns i texterna. Nu får vi ständigt veta vad journalisten "Jag" har för erfarenheter och åsikter om än det ena och än det andra.
Det vore intressant med en jag-räkning, en forskningsuppgift för något universitet att studera det växande jaget i pressen. Kanske kan vi då också få svar på frågan varför det numera finns ett allmänt intresse för journalisten och hans familj.
Vandringen från kollektivismen till egoismen, är den förklaringen till ett krympande föreningsliv? I jag-Sverige vill väl ingen ägna sig åt anonymt föreningsarbete.
Det är inte bara i pressen och etermedierna som jaget tar över, så även inom litteraturen. Förlagen öser ut självbiografier och i romanerna är det fiktiva jag som gäller, detektivromanerna är väl de egna undantagen. Nyliberal individdyrkan eller bloggrelaterad exhibitionism?
Ingrid Elam forskade i litteraturhistorien och skrev den långa essän som blev en liten bok, Jag. En fiktion. Hon kommer fram till att jaget i litterära framställningar inte är något nytt. Diktjaget fanns redan i det som de antika poeterna skrev.
Men varför så mycket jag i den tid vi nu lever? I recensionerna av Elams bok framfördes tanken att det växandet jaget också handlar om samhället utanför de skrivna ordens värld.
I dag finns det 600 000 företag utan anställda, alltså ensamföretagare. Många ofrivilliga som tvingas bli F-skattande ensamarbetare i ett Sverige på väg tillbaka till daglönesystemet. Så jagets utbredning i tidningar och litteraturen är kanske bara en spegling av samhället.
Dags för ett nytt parti, jag-partiet, fritt från kollektiva allianser?
Men jag kommer att fortsätta att låta bli att skriva jag.
Det här var bara ett undantag.