Som om Posten ville förbjuda e-mail
Medan Pirate Bay-rättegången pågår förbereder även Förläggarföreningen sin jakt på fildelare.
Det man inte kan blunda för är att det plötsligt har uppstått en fantastisk möjlighet. Var du än befinner dig, bara du har en vettig internetuppkoppling, finns numera ett helt världsbibliotek öppet dygnet runt. Du kan ladda hem filmer, böcker och musik. Du kan berika din själ, låta dig underhållas och uppröras. Ett jubel borde uppstå. Det talas om en kulturell revolution. Egentligen är det helt fantastiskt.
Kruxet är att det mitt i smeten står en mossig bransch som tydligen tycker att den här utvecklingen mest är ett elände.
- Uh, vad hemskt. Vi kan plötsligt distribuera våra produkter till hela världen med bara några knapptryckningar. Näe, det vill vi verkligen inte ha!
Så verkar branschen resonera och illvilligt klamra sig fast vid det gamla.
Ingen vettig entreprenör skulle resonera så. Tänk om Kamprad kunde distribuera bokhyllor och soffor till hemmen via internet. Skulle han då tveka och använda bussfrakt i stället? Jag tvivlar på det.
Men de rörliga bildernas bransch anser tydligen att filmer fortfarande ska vara lite lagom svårtillgängliga. Ut på bio och dvd. Busstransport till butiken och biografen. Sedan - tre år senare - kan folket få se det på tv, kanske.
På så sätt är också tv som distributionsform redan förlegad. Vill du se ett avsnitt av House eller Lost är det fortfarande tänkt att vi ska sitta och vänta på att ett tv-bolag ska köpa serien och sedan lägga den i en tablå. Klockan 23.30 på tisdagar, då ska vi lydigt sitta ner och beskåda vad någon valt åt oss. Har vi inte tid just då kan vi möjligen spela in detta på en speciell apparat under tvn.
Nej. The Pirate Bay gick direkt in i framtiden. Nu finns allting tillgängligt med några klick via ett genialiskt fildelningssystem. Att försöka stoppa detta är som att försöka förvandla oss till ett digitalt Nordkorea, eller förbjuda traktorn till förmån för hästen. Det blir omöjligt.
Problemet är förstås att The Pirate Bay gjort det möjligt att sno filmer, böcker och tv-serier. Allt gjordes tillgängligt utan att fråga upphovsmännen. På sikt är det naturligtvis ohållbart. De som producerar filmer, musik eller vad det nu kan vara för mediaprodukter, måste förstås få betalt för detta. Produktionerna måste ju finansieras. Och därför finns det en amoral i pirathanteringen. I slutänden skulle ju förstås hela mediebranschen säcka ihop om ingen betalade för någonting.
Men lösningen kan knappast bli att stoppa tekniken. Tvärt om borde film- och musikbranschen jubla och göra det möjligt att ladda ner allt detta, det må vara med reklamfinansiering - eller att man med några knapptryckningar betalar en tia eller två för att få se sin favoritserie.
Men motståndet är hårt. Det handlar inte bara om The Pirate Bay. Politiska påtryckningar görs också mot föregångare som SVT och Sveriges Radio som framsynt gör mycket tillgängligt via internet.
Illojal konkurrens, påstås det från olika håll.
Men det låter ungefär som om Posten, med hänvisning till någon konkurrenslag, skulle försöka förbjuda oss att skicka e-post till varandra.
Gör oss hederliga i stället. Folket betalar gärna en tia eller två, bara det vore möjligt.
Så jobbar vi med nyheter