Anledningen var att jag gått Kungsleden veckan innan och därför kom direkt från fjällen. Att ha med en laptop i vandringsryggsäcken är ju knappast högsta prioritet. Min kompis Ellinor, som bilat upp till Norrbotten någon vecka tidigare, hade varit snäll och tagit upp en väska med kläder åt mig, men annat fick jag alltså klara mig utan under min tid i Luleå.
Ganska snart upptäckte jag dock att det var rätt skönt att inte ha någon dator. På kvällarna fick jag mer tid till att läsa och det är något härligt nostalgiskt med att varje dag bläddra fram till tidningens sista sidor för att inspektera tv-tablån och därefter anpassa mitt dygnschema till det jag ville se på linjär-tv. Att streama Netflix under de där veckorna var ju inte aktuellt.
Utan en dator hemma fick jag också skriva för hand. Det kändes romantiskt att få ner mina tankar och känslor i anteckningsblock i stället för word-program. Senare skrev jag ändå in det jag antecknat för hand i en jobbdator eftersom det skulle publiceras, och då upptäckte jag att texter inte bara blir bättre av att läsas flera gånger utan också av att skrivas flera gånger.
När jag kom hem från Luleå och återigen hade min dator nära upphörde dock handskrivandet. Det går ju trots allt snabbare att knappa på ett tangentbord.
Nu har jag dock fått anledning att återigen använda papper och penna. Jag har nämligen flyttat till Östersund – staden med världens halaste gator. Att så är fallet har jag inga bevis för, men jag kan i alla fall lova att man känner sig som Bambi på hal is när man traskar runt i stadskärnan. Detta hann jag dock knappt tänka innan jag halkade och därefter tillbringade några timmar på akuten.
Därifrån gick jag med gipsad arm – jag hade fått en fraktur i handleden när jag tog emot mig med den i fallet. Att jobba som journalist är inte det enklaste med bara en fungerande hand.
Det går visserligen ganska bra att skriva med en hand på datorn, även om det tar längre tid. Men jag blir också överansträngd i den fungerande armens axel av att göra det. Att skriva på gammeldags vis blir därför skonsammare. Visst tar även det lite längre tid, men det är faktiskt inte enbart av ondo. Faktum är att tankarna hinner i kapp mig medan jag skriver för hand, och då blir det inte lika många fel från början.