"Ti hi" sa prinsessan, fnissade och visade sig behagfull och uppgiven när hon såg upp till sin blivande man, riskkapitalisten.
Det är konungariket Sverige år 2012, men det lät som en kvarleva från gud vet när. Eller är det så att kvinnor låter så där också i den nya tiden, vanliga kvinnor och inte bara prinsessor? Det hävdar författaren Birgitta Stenberg.
Hon skriver i Expressen att hon retat sig på det alltsedan hon föddes. Kvinnorna gör det i alla möjliga sammanhang; fnissar, gör sig positiva, gör allt för att behaga. Själv har hon aldrig gjort det.
Visst är det för många som gör allt för att behaga, fnissar och gör sig till. Massmedierna är fyllda av breda, tomma leenden. Därför kändes det så skönt att efter hovets egen film om förlovningen se Tur-teaterns pjäs SCUM-manifestet på Lillan i Luleå häromdagen.
Valerie Solanas skrev den sannerligen inte för att behaga. Pjästiteln är förkortningen för "Society for cutting up men", alltså ungefär "organisationen för att sprätta upp män". Det blev en skön kall avrivning under prinsessjollret att se Andrea Edwards förträffliga ensamföreställning.
Tänk om Svea rike varit så lyckligt lottat att det haft en prinsessa som inte behagat, fnissat och spelat positiv. En allvarlig prinsessa som i stället ville sprätta upp män, helst då riskkapitalister som blir rika på skattemedel som skulle ha gått till sjukvård och undervisning.
Då hade Republikanska föreningen varit illa ute.
Men så är det ju inte. I stället får vi en ny tid när journalistikens hovnarrar i samhällsägda public service tv-företaget kommer att rada upp insmickrande, hovsamma hovreportage kring det förestående, skattefinansierade, bröllopet.
Så Republikanska föreningen kan vara lugn, framtiden är räddad. Eller kan vi hoppas på en ny republikansk tid om Stefan Löfven och hans parti får ta över? Kanske läser han det finstilta i partiprogrammet och utser Marita Ulvskog till skilsmässominister.
Det är ju Marita Ulvskog från Luleå vi har att tacka för att kyrkan och staten fick gå skilda vägar. Då klarar hon säkert också att skilja hovet från staten.
Vi säger som Napoleons marskalk Jean Baptiste Bernadotte uttryckte det innan han blev svensk kung: Leve republiken!
Sedan gjorde han som efterföljaren, vände blad.