Liket lever. Det sjunkande skeppet flyter. Nu behövs det bara vind i seglen.
Nej! Förlåt! Att be om blåst är det sista arrangörerna av Musikens makt vill veta av nu, första helgen i augusti ska vara solig, varm och vindstilla. Det sägs att vädergudarna ska få en eget kapell och SMHI:s metrologer hotats av poppunkarna Hällregn.
Nu har föreningen kämpat sig dit de önskat så länge jag kan minnas och nu står inte bara heder och prestige på spel – festivalens framtid vilar i väderprognosernas händer.
I sommar blir den omtalade festivalen verklighet den 2–3 augusti – enligt arrangörens sakframställan kommer det innebära varmare väder, attraktivare evenemang, fler sponsorer och större besöksantal. Gladare människor, härligare stämning, sol och bad, picknick och skratt.
Vi får väl se.
Det är upp till bevis, do or die.
Föreningen bakom festivalen ställde tydliga ultimatum – de ville göra det på sitt sätt eller inte alls. Nu får vi se vad det innebär.
För första gången kan arrangörerna inte gömma sig bakom kommunens kravbild, skylla på vädret eller uteblivna semesterfirare – i år är det Musikens makt som har bestämt villkor, datum och upplägg.
Förhoppningsvis kan det bli en folkfest på Gültzauudden, med besöks- och värmerekord, som i förlängningen skapar ett ännu större intresse och kärlek för Musikens makt. Det skulle kunna locka massor av sponsorer och krögare till området kommande år. För festivalens skull vore det en dröm för att kunna säkra upp ekonomin och framtiden. För egen del vore det en dröm för att slippa det återkommande tjafset.
Jag skulle tro att arrangörerna också tröttnat på att kämpa sig trötta för att hålla näsan ovanför vattenytan år efter år – precis som kommunpolitikerna överbelastat kropparna på grund av monotona kaströrelser i samband med nya livbojar.
Jag önskar Musikens makt all framgång, jag önskar Luleå Musikens makt.
Jag hoppas att det här blir nästa steg i en DIY-våg som visar Luleåborna hur drömmar kan förverkligas och verksamhet bedrivas. Skit i Stadshuset, gör slut och gå vidare. Gå längre.
Men det är upp till bevis, do or die.
Infrias inte den uppmålade visionen kommer vi även i framtiden se desperata festivalarrangörer med tiggarbössor utanför kulturnämndens sammanträden. Kommer inte folket och sponsorerna nu blir det ännu svårare att övertala tvivlarna.
En sommarvarm festival på Gültzauudden har alla förutsättningar att bli underbar och på lång sikt utvecklas till något ännu större. Men en värmebölja på stranden skulle också kunna göra om helgen till starköl i bar överkropp och sommarfirare med anledning att bröla.
Tittar vi på affischen känns det sistnämnda däremot inte särskilt troligt. Är det folkfest Musikens makt vill ha är Junior Brielle, Honungsvägen och Vasas Flora & Fauna fel väg att gå. De smala bokningarna skrämmer bort de flesta ölskallarna samtidigt som det får finsmakarna att vibrera av glädje.
Det mest intressanta är ändå vad som händer med folket som står mitt emellan, semesterfirarna som varken har Cartoon Girlfriend-tröja eller Paradise Hotel-tatueringar på sig. Vädrets makter har gjort sitt. Nu är det upp till bevis för Musikens makt.