Kontraster är intressanta. Svart och vitt, glädje och sorg eller dag och natt. Så lika men ändå så olika.
Är allt i kontrast till varandra eller finns staden lagom och vart går gränsen mellan stress och harmoni? Nej, det här stads- och miljöbytet har gjort mig lite schizofren må jag säga. Men jag gillar det ska jag tala om! En god vän till mig sa en gång vid något djupt samtal att det är något som inte stämmer med mig. Jag skrattade högt och frågade: Oj, vad skulle det vara som inte stämmer?
Hon såg fundersam ut och svarade: ja det vet jag inte riktigt än, men din personlighet klyver sig någonstans. Sen skrattade vi hysteriskt och pratade inte mer om det. Men på något vis har hon faktiskt rätt eftersom det finns två sidor av mig som står i ganska stor kontrast till varandra.
Testade skillnaden mellan stadsliv och landet för en dag. Med målet att käka grillad gris i trevligt umgänge mitt ute i ingenstans lämnade vi storstadspulsen och styrde kosan mot norr. Det blev mil efter mil i obebyggda landskap, inte en människa så långt ögat kunde nå. Inga shoppingcenter, tunnelbanor, bussar eller skränig musik. Bara hjortronmyrar, täta skogar, krokiga landsvägar och vindens sus.
Väl framme möttes vi av äkta vara. Skansens påhittade men ack så vackra imitation av livet på landet byttes mot en riktig bondgård med hästar, höns och grisar. Till och med en och annan gädda simmade i vassen. Karusellturen på Grönan ersattes till stor förtjusning av en tur på hölasset. Men framförallt så infann sig lugnet. Ett lugn som inte går att beskriva.
Livet på landet hade liksom sin egen takt. Det kändes helt underbart att för en stund få befinna sig i total harmoni, och inte blev livet sämre av grillmästarens suveränt gårdsgrillade gris. Naturlig mat, helt utan tillsatser, direkt från hand till mun.
Lika skönt som att uppleva den totala harmonin på landet var det att komma tillbaka till stan för att få känna på lite tempo och puls. Styra upp lite klubb, dansa och lyssna på hög musik, träffa människor och dricka kaffe i mängder på något trevligt fik. Men vår kära fina lägenhet som ligger ett stenkast från Smedjans galleria är såld och flyttlådorna är nu packade. Testar nu på livet i en ännu större stad på obestämd tid.
När jag springer längs perrongen till tunnelbanan med en fladdrande trenchcoat, en stor kaffe i ena handen och med telefonen i den andra för att läsa morgonmailen på väg till jobbet, så ska jag stanna upp och tänka på att precis då sitter nog min morbror på landet och skrattar åt mig. Jag ska också tänka tillbaka på lugnet i byn för att återfå känslan av total harmoni.