Med sina romaner Wolf Hall och För in de döda har hon ändrat samtidens syn på en historisk figur som av tradition iklätts en tacksam skurkroll. Den som har läst Hilary Mantels böcker om Thomas Cromwell bär för alltid med sig en betydligt mer nyanserad bild av Henrik VIII:s sluge rådgivare. Cromwell manipulerar och smider ränker för att kungen ska få sin vilja fram - men är också empatisk och älskansvärd.
– Böckerna har upprört en del människor, men jag tror också att de har fått folk att bli mer ifrågasättande. Jag tror att om man skakar om folk på ett område och säger "försök att ifrågasätta dina fördomar" så sprider det sig till andra områden. Min tanke är att de ska leva inuti Cromwell, se genom hans ögon och säga till sig själva "vad skulle jag ha gjort om jag varit i hans ställe?"
Hon är på blixtvisit i Sverige. Två dagar i ett snöigt Stockholm innan det är dags att åka tillbaka till England för att bli adlad. Hilary Mantel, som för två år sedan i en omdebatterad föreläsning konstaterade att kungliga personer i grunden inte är något annat än "avelsdjur, organsamlingar", har inga problem med att böja sitt huvud för drottning Elizabeth i det sammanhanget.
– Det är en väldigt ålderdomlig titel, a Dame of the British Empire. Det finns ju inget brittiskt imperium längre. Titeln betyder ingenting numera, den har ingen praktisk effekt, men det är trots allt en gest som säger "du har satt spår i den brittiska kulturen", säger hon.
Vad är det som gör att Hilary Mantel så rakryggat går mot strömmen? Trots att hon i förväg måste ha anat att novellen "The assassination of Margaret Thatcher - August 6th 1983" om ett fiktivt lönnmord på den före detta premiärministern skulle reta gallfeber, inte bara på Thatcherkramare utan även på läsare som förlorat förmågan att skilja på litteratur och verklighet, tvekade hon aldrig. I sin självbiografi "Skuggan av ett liv", som nyligen getts ut på svenska, berättar hon om en uppväxt kantad av förluster. Hennes far försvann helt ur hennes liv när hon var elva år. När hon i unga år drabbades av en svårartad variant av den kroniska sjukdomen endometrios bröts hennes hälsa ner och hennes tidigare så tunna kropp svällde upp till oigenkännlighet.
Men för Hilary Mantel var det en helt annan, på papperet mer trivial, händelse som gjorde henne till betraktare av omvärlden och senare författare.
– Den stora chocken för mig var att börja i skolan. När jag var fyra år gammal trodde jag att jag var en rationell, användbar människa. Jag trodde att min morfar verkligen behövde mig och min hjälp. Men när jag började i skolan var det som att komma till ett mentalsjukhus, jag förstod inte varför jag måste vara där, det kändes som att komma till ett fientligt territorium. I många år var jag som en antropolog som besökte en okänd folkstam och skrev upp mina rapporter om den i huvudet.
Just nu är det mycket som snurrar i Hilary Mantels huvud. Samtidigt som hon har skrivit på den tredje och avslutande romanen om Thomas Cromwell - "The light and the mirror" - har hon jobbat med The Royal Shakespeare Company i teateruppsättningar av samma berättelse. Och i januari började BBC sända sin filmatisering av "Wolf Hall" och "För in de döda", med tittarsiffror på 3,9 miljoner för det första avsnittet.
– Pressen kommer inifrån mig själv, även om tv- och teaterfolket självklart vill att nästa bok ska vara klar nu, säger hon och fortsätter:
– Jag vet inte när nästa bok kommer att vara färdig, jag tror att det kan ta ett år till. Det är så viktigt för mig att få till den, det finns så mycket potential i den boken och jag måste välja rätt. Om den blir bra så är hela trilogin i hamn. Men om jag hamnar fel kommer jag att vara missnöjd för alltid. (TT)