1 Varför valde du att forska om just livsgnista?
– En dag för åtta år sedan, när jag gick rond på sjukhuset, träffade jag två äldre kvinnor i ungefär samma ålder, med liknande sjukdomar, på många sätt väldigt lika. Jag gick fram till den första kvinnan och frågade: ”Hur står det till?” Hon konstaterade torrt: ”Jag har ingenting att leva för, livet kan lika gärna vara slut.” Hennes uttalande gjorde att vi misstänkte depression men när vi senare under dagen gjorde en utredning visade det sig att hon inte var deprimerad. Jag har efteråt funderat på att hennes uttalande kan liknas vid den hemlängtan man upplever när man känner sig färdig med ett resmål och bara vill åka hem. Det kändes som att hon var nöjd med sin livsresa och bara väntade på att livet skulle ta slut.
– När vi hade pratat färdigt gick jag till den andra kvinnan i sängen bredvid. Innan jag hann säga något sa hon: ”Doktorn, du måste skriva ut mig, jag har så mycket att göra, jag har inte tid att vara här!” Då väcktes nyfikenheten på vad det var som skilde dessa kvinnor åt, och om det skulle få någon betydelse för deras framtida hälsa.
2 Hur definierar man livsgnista?
– Jag tycker ”framtidstro” beskriver kärnan i livsgnista. Synonymer på andra språk är tyskans geist, finskans sisu och engelskans morale. En amerikansk forskare kom fram till att livsgnista innehåller tre delar: En handlar om stöd från omgivningen. Oavsett om man är gammal eller ung är man beroende av kamratskap. Det finns förstås enstöringar för vilka det inte spelar någon roll, men de allra flesta vill leva i ett socialt sammanhang. Den andra delen rör förmågan att kunna hantera sina känslor vid motgång så att man inte tappar sugen. Den tredje delen är vad man har för attityder till sin egen framtid, om man är pessimistisk eller optimistisk.
– Tidigare forskning har ofta fokuserat på svag livsgnista. I vår forskning har vi försökt se livsgnista som något positivt, att gnistan är en hälsoresurs för en gammal människa. Vår forskning visar att stark livsgnista verkar skydda mot depression, och de med stark livsgnista överlever längre.
3 Hur graderar man den?
– Vi har använt 17 ja och nej-frågor som en amerikansk forskare tagit fram och som vi har översatt till svenska. Exempel på frågor är: Träffar du släkt och vänner tillräckligt ofta? Känner du dig väldigt ensam? Bekymrar du dig mer för småsaker nu än för ett år sen? Blir du lätt upprörd? Har du lika mycket energi som för ett år sen? Blir saker och ting värre allteftersom du blir äldre?
– Får man 0–9 poäng anses det tala för svag livsgnista, 10–12 medel och 13–17 stark.
4 Är det någon skillnad mellan män och kvinnor?
– Det går att se en liten skillnad, faktiskt. När vi undersökte överlevnad så visade det sig att kvinnor lever längre även om de har lite svagare livsgnista. Jag har inget bra svar varför det är så men vi har förstås funderat på möjliga orsaker. Att kvinnor lever längre är välkänt, men eftersom kvinnor lever längre än män är det vanligare att gamla kvinnor lever som änkor än att gamla män lever som änklingar.
– Möjligen kan det också finnas en koppling med den sämre livsgnistan och sämre ekonomi och status till följd av att kvinnor som är gamla i dag mer sällan fick chansen att utbilda sig och oftare tog hand om barnen i hemmet, de har därigenom oftare haft lägre livsinkomst och i sin tur fått sämre pension.
5 Många är oroliga för att bli äldre, finns det fog för den oron?
– Tja, man har ju inget alternativ. Men jag tror inte att man behöver vara orolig. Livet kan beskrivas utifrån årstider, och varje årstid har sin charm. Ibland säger man ”på sin ålders höst”, men en höst kan också vara jättefin. Allt har sina sidor, men åldrande är en del av livet.
– Det är förstås lättare att bli gammal om man får förbli frisk, men även om man är sjuk kan livet vara meningsfullt. När man blir äldre får man ofta ett annat perspektiv på livet. Vår forskning visade att mycket gamla personer som någon gång i livet drabbats av stroke generellt har svagare livsgnista, men nästan 40 procent hade ändå stark livsgnista. Det finns många förklaringar, till exempel att man haft en framgångsrik rehabilitering. Men även den som tvingas leva med ett handikapp kanske till slut klarar att acceptera förändringarna i livet och får tillbaka sin framtidstro. En del klarar faktiskt av att tycka att livet är rätt bra ändå.
6 Är forskning kring äldre ett eftersatt område?
– Ja, vi har mindre kunskap om äldre och speciellt om de allra äldstas livsvillkor och hälsa. Forskningen om äldre sätter också fokus på åldersnojan som finns i vårt samhälle. På samma sätt som kvinnor har lägre lön än män, och invandrare lättare får jobb om de har ett svenskt namn, så finns det också diskriminering och negativa attityder mot äldre. Idealet är att man är ung, vacker och framgångsrik, medan äldre ibland uppfattar det som att de hamnar på skräphögen.
– Det finns andra kulturer som tvärtom vördar gamla människor. Det ses som något väldigt bra att vara gammal, att man är full av livsvisdom som ett långt liv har skänkt en. Kan jag med min forskning bidra till en mer positiv attityd mot äldre vore jag glad.