Alsterdals romandebut - internationell thriller i svart och vitt
BOKKvinnorna på strandenTove AlsterdalLind & co
Foto: Nikolaj Alsterdal
Det som slår mig först är känslan av att det är en så "internationell" bok.
Karaktärerna rör sig över hela världen och så gör också Tove Alsterdal. Anslaget känns inte alls som det vi är vana från den "klassiska svenska kriminalromanen", utan Alsterdal har nosat på det amerikanska sättet att berätta en deckare - fyllt av fart och fläkt och dramatik.
Men därmed inte sagt att hon lämnat samhällskritiken därhän - tvärtom.
Kvinnorna på stranden är en berättelse om tre kvinnor som alla tre befinner sig vid havet på olika tidpunkter när något dramatiskt inträffar. Händelserna har förstås samband och knyter de tre samman - om än löst - i den historia som rullas upp.
Medan Terese från Järfälla som är på semester spelar betraktarens lilla roll så får en anonym flyktingkvinna från Afrika en större.
Men huvudpersonen är Ally Cornwall, en tjeckisk/amerikansk scenograf på jakt efter sin make som försvunnit på ett journalistiskt uppdrag i Europa. Hon flyger mellan länderna i södra Europa och följer i sin makes spår, nystar och bluffar sig fram för att komma honom närmre. Tappar bort sig längs vägen, och hittar sig igen.
Men precis när hon nästan når fram glider maken undan - igen.
Under tiden kommer hon istället hans arbete närmre. Hon upptäcker att maken vid försvinnandet var en globalt opererande människorsmugglarliga med kända personer i ledningen på spåren, och snart finner hon sig själv inblandad.
Mycket står på spel i denna berättelse, inte minst Ally Cornwalls eget liv.
Hur det går ska jag förstås inte avslöja, men en sak är säker. Tove Alsterdal kliver av det amerikanska berättandet i rättan tid och bjuder inte på några enkla, glorifierade lösningar.
Bokens förövare får finna sig i att vara hotfulla skuggor som ljudlöst löses upp när de sätts under lupp, närmare låter Alsterdal läsaren inte komma. Istället är det offren som hon ger röst åt.
Och det är ju ofta så i verkliga livet.
Offren vill eller förmås berätta, medan vi sällan får svar på de frågor vi så ofta vill ställa förövare. De är anonyma, avpersonifierade, avklädda mänskliga känslor.
Tove Alsterdals Kvinnorna på stranden må vara lite väl dramatisk emellanåt. Men samtidigt är den trots allt ett synliggörande av något som verkar som fiktion men som förekommer varje dag.
Det är lätt att glömma bort ibland att dikten faktiskt springer ur verkligheten.
Och ibland är världen inte grå, utan skarpt svart och vit.
Så jobbar vi med nyheter