Gula faran har inget med Kina att göra, även om det är 1967 och Maos lilla röda studerades bland studenter i Uppsala. Det är i stället en motorcykel av märket BSA som för berättarjaget Egon och några polare är en källa för frihet och för uppror mot konventioner av skilda slag.
Det är långt ifrån första gången jag läser romaner som ska berätta "hur det var", denna smått mytiska tid i Sverige i slutet av 1960-talet. Sådana texter balanserar inte så sällan mellan det privata och det personliga och Tysklings alster är inget undantag. Och det kanske måste vara så, men att därmed tro att dessa ofta utifrån en students ögon är lika med bilden av Sverige när det begav sig är grovt förenklad.
Tyskling och flera andra i samma genre ger egentligen bara en av många tidsbilder det aktuella året.
Gula faran innehåller några intressanta karaktärer, medan andra känns som utfyllnad i en berättelse om studentlivet som fattigt, trångt, trånande, rökigt, drogtestande, men också av en tid då allt var politik och med det fullt av överslag och galenskap. Visst har ni hört det förr?
Tyskling skriver med lätt penna och det är synd att innehållet är så "genomtröskat", för att låna en väns uttryck om studentlivets vedermödor nämnda år.
Måhända kan romanen ha intresse om man bor eller bodde i Uppsala den tid Gula faran utspelar sig. . Det lokala kan ha nationellt intresse, men även bara vara just lokal.
Själva crescendot utspelas på valborgsmässoafton. Denna dag är stor i studentstaden Uppsala. Den dramatik som byggs upp falnar dock, tragiken till trots, likt en alltför snabbt nerbrunnen brasa.