Anyuru på prosa
Den hyllade poeten Johannes Anyuru har skrivit sin första roman. "Skulle jag dö under andra himlar" är en magisk och malande historia om att vara ung och hungra efter oskuld i en cynisk tid.
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Hur mådde han egentligen själv när han skrev sin debutroman?
- Jag var väldigt fridfull och lycklig, det var precis efter att jag blivit muslim, säger Johannes Anyuru som är förvånad över att de som läst romanen tyckt att den är så sorglig.
Johannes Anyuru är poeten som gjorde kritikerna lycksaliga med debuten Det är bara gudarna som är nya. Och så har det fortsatt, hans senaste diktsamling Städerna inuti Hall nominerades till Augustpriset i fjol. Att han ändå tagit klivet över till prosa berodde på att det han ville berätta, en historia om förälskelse och om andligt sökande, lämpade sig bättre för en roman.
Skulle jag dö under andra himlar speglar hur det är att vara ung i en priviligierad värld med starkt individfokus och rastlösa drömmar om att allt skulle kunna bli bra - bara man byter stad, språk, flickvän.
- En kompis sade för länge sedan: "Någon borde fösöka skriva en bok om alla oss som inte riktigt hör hemma någonstans, som är unga och rika och som ändå har den här tomheten och reser runt i världen och letar efter ett hem." Boken handlar jättemycket om att försöka hitta ett hem, om vad ett hem är för något.
Bokens huvudperson Francis är själsligt hemlös. Han har lämnat tonårstidens småkriminella kompisgäng, flyttat till storstan och rönt framgångar som skulptör. Sämre gick det för hans vänner.
- Francis är en människa som har konfronterats väldigt starkt med dödens realitet i ganska unga år och har svårt att hantera det. Insikten att han själv kommer att dö någon gång inger honom känslan av att vara overklig, en zombie. Det hände mig också när jag var 20 och kompisar dog, förklarar Johannes Anyuru.
Det finns fler paralleller mellan Francis och hans skapare. Men Johannes Anyuru tycker att det snarare är hans poesi som gör anspråk på att vara en sorts sanning om hans eget liv. Skulle jag dö under andra himlar ser han i första hand som ett försvar för naivitet och oskuld.
- Den är också ett våldsamt försök att inte bli cynisk. Att inte bli cynisk på världen, men också att inte bli cynisk i hur man förhåller sig till andra människor eller till sina egna drömmar, till de röster inuti en som säger att det också är väldigt vackert att leva, att det är fantastiskt och mirakulöst att finnas.
Francis önskar desperat att kärleken till Nina, som han träffar i Madrid, ska rädda honom. När det misslyckas sätter han sitt hopp till högre makter.
- Francis kämpar och kämpar i sin relation till Nina för att hitta tillbaka till en slags oskuld. Jag tycker att religionens kärna är någon slags oskuld, det finns egentligen inget mer oskuldsfullt än att våga tro på något du inte kan se, säger Johannes Anyuru som konverterade till islam för några år sedan.
Han talar lyriskt om den pågående fastemånaden ramadan och ser sådär glitterögd ut som bara nyförälskade och konvertiter kan.
- Jag är orolig för att låta predikande, avbryter han sig själv. Jag ville inte heller skriva en sådan bok, det är inte min grej.
Huruvida Johannes Anyurus alter ego Francis hittar sitt efterlängtade hem: i Koranen, förälskelsen eller under någon annan himmel (boken är tänkt som första delen i en trilogi om himlar) vill författaren lämna till läsaren att grubbla över.
- Jag vet inte om det finns ett hem för någon i den här världen. Jag tror att det alltid kommer att finnas ett överskott av längtan i människan. Att ingenting riktigt räcker.
Så jobbar vi med nyheter