En enkel fråga i all ödmjukhet: Är det tillåtet att berömma den svenska sjukvården? Den får ju dagligen stryk i massmedierna över oändliga väntetider, felbehandlingar och taskigt bemötande.
Benen borde darra på vägen till hälsocentralen eller till det stora sjukhuset, också det som en gång stolt utropades som Europas modernaste.
Men väl därinne i vårdapparaten så känner man inte igen den massmediala bilden. Bemötandet är ju hjärtligt och remissen hade inte försvunnit på vägen. Sjuksköterskorna, vårdbiträdena och läkarna förefaller trivas med jobbet, stämningen är god.
Själv ligger jag där en dag på ett operationsbord. Jag fick komma in på minuten på utsatt tid. Ingreppet är blygsamt. En bit hud måste skäras bort. Solen har varit för intensiv på mitt ena öra och orsakat en tumör av det godartade slaget, men som ändå måste avlägsnas.
Operatören berättar hela tiden vad hon gör. Att se sitt eget öra utan spegel är ju inte så enkelt. Men ljudet från ingreppet blir desto intensivare. Det låter först som om någon river wellpapp, sedan som när tjocka rep dras genom en för liten öppning.
Och under tiden ett samtal mellan de vana yrkeskvinnorna, om stormarknadsbesök och semesterresor.
– Många av katterna där i Grekland hade ett jack på ena örat, säger en av rösterna.
– De har väl varit i slagsmål, säger den andra rösten.
– Nej, där märker man kastrerade hankatter genom att skära bort en bit av örat.
Just då är det underhållande att ligga med örat mot operatören och lyssna till samtalet. Det blir väl inget jack, inget blomkålsöra?
– Nej, det här är en skönhetsoperation, säger kirurgen lugnande.
Och så tack och hejdå, ut i verkligheten med ett bandage runt hela huvudet. Öron blöder ju rikligt. Omgivningen förfäras först, men skrattar sedan, men det känns lite besvärande att genomföra intervjun med författaren Ann-Helén Laestadius, den ni kan läsa här intill, på ett ställe som är men inte kallar sig för kafé.
Efter ett dygn är det tillåtet att lätta på tryckbandaget runt huvudet, säger föreskriften som operatören skickade med. Och så en snabb titt i spegeln. Örat är helt, inget jack!
Och den egna honkatten stryker sig kärvänligt runt benen.