Hur ska 2000-talets arbetareförfattare uttrycka sig – knalla vidare i romanspåren efter den klassiska skaran med namn som Ivar Lo Johansson, Stig Sjödin, Jan Fridegård? Eller söka nya uttrycksformer.
Frågan kom upp när föreningen Arbetarskrivare höll möte i Luleå. Publiken var drygt medelålders, men det efterlystes insatser för att den unga generationens villkor i samhället måste få sin litterära skildring
Och så var det någon som påpekade, att den finns ju redan. Det var pappan som av sin son guidats in i rapmusikens värld. Där finns ju det konstnärliga uttrycket för hur ungdomarna känner och har det i Alliansens Sverige med bostadsbrist och daglönearbete.
Det är Ivar Lo Johanssons statarskildringar i modern tappning, hur den unga generationen drivs från arbetsgivare till arbetsgivare och från bostad till bostad. Ivar Lo kanske hade varit en rappare om han varit ung i dag.
Det finns unga arbetarförfattare som bär de gamla arbetardiktarnas tradition vidare, alltså skildrar samtiden mellan två bokpärmar. Poeten Jenny Wrangborg debuterade med diktsamlingen Kallskänken 2010 och blev en av Sveriges mest lästa poeter.
Där fanns ju en törst efter skildringar av arbetslivet inifrån. Wrangborg skildrade arbetet i kaféer och restauranger, en värld som ropat efter att kläs i ord, skrivna av den som varit med och inte av professionella politiker eller kulturarbetare som inte sett i ett restaurangkök.
Jenny Wrangborg är född 1984. Maria Hamberg är 30 år äldre, men också en av de nya arbetarförfattarna med bakgrund på SSAB i Luleå och Scania i Södertälje. Båda är exemplet på den nya generationen arbetarförfattare: de har bröst. På Ivar Lo:s tid var det männen som höll i pennan och skrev mest om männens villkor.
I sin nya diktsamling Vad ska vi göra med varandra ger Jenny Wrangborg denna bild av dagens Sverige:
"... ett Sverige som slagit igen
en döende landsbygd med övergivna apotek
igenbommade post och bankkontor
mänskligheten dog med lönsamheten
framtiden gick i konkurs"
Är det inte den bilden av Sverige vi saknar i valrörelsen? Vi behöver nya bilder av nya arbetardiktare och i nya former.