Arne på båten kommer till tals via Josef Säterhagens monolog

Original brukar vi kalla de människor som väljer att leva sina liv lite annorlunda. Ofta drar de sig undan eftersom de tycker att samhället sprungit ifrån människan. De söker efter lugn och ro och förnöjsamhet i det lilla livet. Kanske har de helt rätt.
Det finns i alla fall något med dessa människor som fascinerar oss andra så mycket. Kanske önskar vi oss också ibland en mer avskalad tillvaro?
Men det finns utan tvekan också något som många människor föraktar hos dem som är annorlunda. Det är väl vår flockmentalitet må hända - som inte tillåter beteenden som faller utanför de sociala ramarna.
Därför kan det kanske också vara ett ensamt liv - att vara annorlunda.

Man måste ha boken De ovanliga 1 och 2 av Åke Mokvist i tankarna när man går och ser Josefs Säterhagens Arne - en monolog. För mannen han gestaltar är "Arne på båten" - ett välkänt original som bodde utanför Säffle till sin död 2005.
Då tar Josef Säterhagens långsamma monolog liksom form och blir intressant. Har man inte vem han gestaltar i tankarna är det lätt att avfärda texten som långtråkigt dravel.
Lyssnar man intensivt kan man hitta de där guldkornen i texten - insikterna som Arne kommit fram till genom mycket grubblande. Han kastar sig vilt mellan ämnena - från djurhållning till Jesus via grön el och vänskap.
Ibland är det svårt att hänga med i svängarna, särskilt eftersom Arnes värmländska inte är att leka med, men det gör inte så mycket. Josef Säterhagens lugna röst manar berättelsen framåt ändå.
Och fast det tidvis hoppar och far mellan obegriplighet och obegriplighet så finns ändå lusten att lyssna hos mig. Jag vet inte riktigt varför. Kanske är det för att Arnes monolog är både charmig och stundtals väldigt intelligent.

Arne på båten kommer till tals via Josef Säterhagens monolog

TEATERArne - en monologAv och med Josef SäterhagenNorrbottensteatern, LuleåTisdag 24 november (soppteater)