Men, ska tilläggas, det är inte bara sorgligt och dystert. Det finns ett skönt gung i de ibland ganska repetitiva melodislingorna som vaggar in en i en sorts upplevelse av att ligga i en hängmatta uppspänd mellan två björkar en lagom varm sommardag. Man vill blunda och bara följa med i musiken. Och märkligt nog, strax efter att just den metaforen kommit till mig, börjar artisten berätta om en osedvanligt vacker dunge hemma i Stora Lappträsk och vilken nytta man kan ha av björkar. Sätta upp en hängmatta i dem som man kan ligga i. Rista in namnet på sin älskade i stammen.
Sedan spelar hon ”Bjärka” på Kalixmål med text av hennes farmor.
Hon presenteras som en singer-songwriter, men det är ett ganska tungt sound som bandet och hon levererar, synthigt, suggestivt med ödesmättade trummor som matar fram melodierna. Hennes röst är klar och uttrycksfull.
1 mars släppte hon sin tredje skiva som heter "Tiden har börjat om" och hon berättar att sedan förra skivan för tre år sedan har det hänt mycket, både i världen i stort och i hennes eget liv – hon har blivit mamma. Det har gett henne en ny blick, hon kan se livet på ett sätt, ur ett barns ögon, och det har bland annat inspirerat henne till den fina låten "Rymddrottning".
Hon bor i Stockholm, men pratar mest om Stora Lappträsk, om pappan som dog när hon var 17 år – vilket jag förmodar är den händelse som sätter den mörka grundtonen – om mormors enkla liv, om barndomens lekar, om naturen, framförallt skogen. Det andas hemlängtan och saknad, ortsnamn från Norrbotten nämns i texterna. "Allt kött är hö" är inspirerad av "En vänlig grönskas rika dräkt" och handlar om livets förgänglighet och att mista någon som står en nära.
Hennes mellansnack handlar hela tiden om låtarna. Det är tänkvärt det hon säger, men ibland vore det kanske bra att inte förklara för mycket. Det är en fin balansgång. Texterna är poetiska och lämnar utrymme för tolkning om man låter dem tala för sig själva. Jag tänker exempelvis på "Köld åt alla", en personlig favorit.
En annan av de absolut vackraste är den lite äldre "Det handlar om träd". De som liksom jag var på "Christmas on Ice" 2014 fick höra henne framföra den låten i CoopArena i ett oförglömligt nummer med ett konståkande par på isen.
Inför extranumret säger hon att det i en skötsam tjej från Stora Lappträsk kan bo mycket, både lycka och oro, och så sjunger hon låten "Lycka och oro i flätat hår". Hon försöker inte spela cool, svår artist, men musiken hon skriver är minst av allt lättviktig.
Hon avslutar med sin egen tolkning av Ulf Lundells "Snön faller och vi med den" och berättar att när hon skickade sin demo för att be honom om tillstånd så svarade han: "Det var mörkt".
Jag skriver under på det. Det är mörkt – men inte nattsvart.
Publiken tar henne till sitt hjärta och det är bara att gå hem och lyssna mera.