Redan titeln väcker intresse. Har han inte rätt? Att skriva ner sina personliga minnen och sälja det i bokform är väl en form av prostitution, att sälja sig själv? Så det borde kanske vara åtalbart att köpa denna bok.
Vi har följt Julian Assange, denne cybervärldens aktivist, i nyhetssändningarna kring påstådda sexövergrepp i Sverige. I denna bok får vi veta lite mera om mannen bakom WikiLeaks, om hans kringflackande barndomsår i Australien, med en frånvarande biologisk far och en kulturarbetande mor som drog omkring med gatuteater i antikrigsdemonstrationer. Han beskiver hur han tyckte om att ljuga ihop saker för andra barn och att han var duktig på det. Beskriver sig som ett ljus i skolan, men att skolan var för tråkig, allt gick för långsamt.
Och så kom datahackaråren. Han skrev program som sökte igenom datorer efter lösenord, "Varje natt under sommaren 1991 vandrade vi omkring inne i US Airforce 8th Group Command Headquarters i Pentagon". Sedan räknar han också upp angreppen på multinationella bolag. Hackargruppen kallade sig "International Subversives" och gav sig också på amerikanska försvarsdepartementets informationscentral. Men hackande gillas inte av etablissemanget, Julian Assange skriver också om polisingripande och åtal hemma i Australien.
Han leds av sin grundfilosofi att "Kampen mot förtryckande regimer börjar och slutar alltid med kampen om information och kommunikation". Det är så WikiLeaks föds, att offentliggöra dokument som regimer vill undanhålla medborgarna och hemsidan föds 2006. Assange vill attackera regeringarna och organisationerna på de platser där de levde sina hemliga liv.
Så kommer de stora läckorna som skakar världen, om korruptionen i Kenya, databasen över USA:s militära materiel, anvisningar för personalen på Guantànamobasen, rapport om slaget vid Fallujah, isländska bankerna, den amerikanska helikopterbesättningens egen film om dödsskott mot tolv civila i Bagdad, afghanska krigsdagboken, krigsdagböckerna från Irak och ambassadtelegrammen.
Naturligtvis vill de avslöjade komma åt avslöjaren och Julian Assange beskriver det som en mans kamp mot makten, om advokater som beter sig som tjuvar, tidningsutgivare och journalister utan ryggrad.
Men vem är han då, människan Julian Assange bakom fasaden som världens store avslöjare? Det är det svårare att bilda sig en uppfattning om än hans gärning, men det är kanske verksamheten i WikiLeaks han vill bli hågkommen för. New York Times redaktör Bill Keller beskriver hur Assange "luktade som om han inte hade tvättat sig på flera dagar". Keller hämtar likheter från en Stieg Larsson-bok och beskriver Assange som en manlig motsvarighet till Lisbeth Salander: till hälften hackare, till hälften konspirationsteoretiker och som använde "sex som både fritidssysselsättning och ett sätt att bryta mot lagen".
Vi väntar nu på avgörandet om hans påstådda brottsliga gärning i Sverige och själv gör han en försvarsplädering i boken.
Han skriver om kvinnorna som polisanmälde honom, om A och W, hur A erbjud honom plats i sin säng och hur de låg med varandra. "Vi låg med varandra flera gånger, och dagen efterverkade allt vara okej", skriver han. Han beskriver också hur han bodde i fem dygn med A.
Och på hans presskonferens som arrangeras av A dyker också kvinnan W upp som medhjälpare. Han hamnar i hennes säng i Enköping och han fick en kyss till farväl vid järnvägsstationen. Hon betalade också hans tågbiljett.
För Julian Assange handlar de svenska våldtäktsanklagelserna enbart om ett arrangemang för att få honom utlämnad till USA. Sverige är, enligt honom, på väg bort från neutralitetspolitiken och närmar sig USA. Det visar bland annat det hemliga överlämnandet av två asylsökande som CIA hämtade, drogade och förde till egyptiskt fängelse.
Sedan finns också könsperspektivet. Enligt Assange är Sverige ett av få länder "där den hårda feminismen blivit vardagsmat" och att Sveriges beslut att skicka trupper till Afghanistan baserades i huvudsak på feministiska principer.
Ja, är Julian Assange en hjälte eller en skurk? Kanske bådadera. Men vem han egentligen är blir vi inte klokare på efter denna 50 timmars diktamen för en okänd författare från husarresten i Ellington Hall i Norfolk.