Jerker Virdborgs nya bok, Skyddsrummet Luxgatan, har en del likheter, tycker jag, med ett skissblock. De situationer, scener och förlopp som dÀr ritas upp kunde lika gÀrna ha arbetats in i eller byggts ut till större, mer fullstÀndiga verk. Texterna Àr öppnare Àn vanliga noveller och lika fullspÀckade med dramatik och handling som rutorna i en serietidning.
Femton av de hÀr texterna har titlar. De varvas in i en sammanhÀngande historia som utspelas under jord, i det skyddsrum som gett namn Ät boken. DÀrnere befinner sig tusentals mÀnniskor medan Stockholm bombas.
Denna ramhistoria som alltsÄ bryts dÄ och dÄ, handlar om det klaustrofobiska i situationen, om en plötslig stank av olja, den vÀldiga trÀngseln i lokalerna, rÀdslan för gas, doften av mat, torrklosetterna, slagsmÄl, folk som bryter samman osv.
De instoppade, novellartade texterna handlar om mÀnniskosmuggling, statligt bedriven plundring av privathem, en kyrka som brÀnns ner av ockupanter, ett besök i en radioaktivt smittad zon, en kyrkogÄrd som bombas sönder, ett möte med ett krigsskadat barn, en soldatesk som mördar folk vid avspÀrrade vÀgar etc.
Skyddsrummet Luxgatan pÄminner en del om Virdborgs debutroman Svart krabba. Den handlade om ett smÄskaligt vinterkrig pÄ vÀstkusten men det fanns nÄgot overkligt och omodernt över det hela, som nÀr hemvÀrnet eller en skara repgubbar övar strid och försvar. Folk dog visserligen som flugor men man fick ÀndÄ en kÀnsla av att skotten var lösa och att stridsdomare snart skulle bestÀmma vem som vann kriget. En del av den stÀmningen finns med ocksÄ i den nya boken.
I roman efter roman har Virdborgs patent varit att ladda sina texter med ett obestÀmt, krypande hot. Men i Skyddsrummet Luxgatan Àr hotbilden den motsatta, vi möter öppet, handgripligt vÄld, ibland pÄ liv och död, i varje berÀttelse. Landet Àr delvis ockuperat, en front tycks gÄ genom södra SmÄland, Hudiksvall i norr Àr erövrat och stora omrÄden har spÀrrats av.
Det vimlar som alltid i Virdborgs prosa av yttre beskrivningar men hÀr Àr hans stil nÀstan maniskt registrerande. SprÄket Àr vigt, hÄrt pressat, som nerstoppat i de yttre förloppen.
Men inte bara. Flera berÀttelser har ett surrealistiskt drag. Som nÀr en av fyra cyklande pappor i en berÀttelse kör i kapp. En av dem blir rammad av en bil men de tre andra trampar bara vidare; de vill vinna och tar sig inte an honom.
Varje berÀttelse Àr spÀnnande men Äterspeglar ocksÄ en förlorad vÀrld. Se, sÀger texterna, allt det hÀr kan du förlora. Och det kan gÄ fort. VÄr civilisation vilar i sjÀlva verket pÄ brÀcklig grund och livet kan bli kolossalt beskuret och ofattbart farligt och tomt.
Varje dag ser vi pÄ teve hur folk lider svÄrt under vÄld och förföljelser ute i vÀrlden. HÀr har kriget och lidandet kommit till Sverige.