Atxaga skildrar Baskiens sorg
I en tändsticksask har huvudpersonen i romanen "Dragspelarens son" begravt ett ord. Mitxirrika, baskiska för fjäril. Författaren Bernardo Atxaga är pessimistisk inför sitt språks framtid, men väljer ändå en hoppfull symbol.
Foto: Markus Dahlberg / SCANPIX
- Det är en sorgsen bok, men inte helt och hållet. På sätt och vis handlar det om en sorts återuppståndelse. Ända från antikens dagar har fjärilen varit en symbol för just återuppståndelse, säger Bernardo Atxaga.
Han är van vid att uppträda som representant för ett minoritetsspråk. Det baskiska språket euskara talas av drygt en miljon människor, varav bara 600 000 har det som modersmål. Bernardo Atxaga, den främste författaren i Baskien, är på snabbt besök i Sverige för att besöka Cervantesinstitutet i Stockholm, men återvänder hit i höst som en av huvudgästerna på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg.
- Jag är lite rädd för att komma till mässan, erkänner han.
- Det är alltid svårt att med några få ord berätta om en bok. I mitt fall blir det ännu svårare eftersom jag kommer från ett väldigt speciellt och litet land och skriver på ett väldigt konstigt språk. Listan på frågor blir alltid jättelång, jag måste prata om språket, om dess ursprung, om den baskiska litteraturen...
Sedan genombrottet med Obabakoak 1988 har Bernardo Atxaga visats i den fiktiva baskiska byn Obaba i sina böcker. Det är också här som Dragspelarens son i huvudsak utspelas. Huvudpersonen växer upp i Obaba med sina vänner, går i skolan, rider på hästar i den oländiga omgivningen, förälskar sig i flickor.
Men idyllen är bedräglig, under ytan finns oläkta sår som det spanska inbördeskriget lämnat efter sig. Djupa klyftor uppenbarar sig, även i den egna familjen. Davids morbror var antifascist, fadern däremot kollaboratör.
- I den här boken tror jag att jag vidrör Baskiens sorgsnaste berättelser, säger Bernardo Atxaga.
I Obabakoak använde han sig av gamla baskiska myter, om pojken som förvandlades till ett vildsvin, om ödlan som kryper in i en människas öra. Obaba är Atxagas egen fantasivärld där allt kan hända, där människa och natur är ett. Men samtidigt är det en högst realistisk skildring av en by i ett land ärrat av historien.
- I Obabakoak berättar jag om pojken som blir ett vildsvin. I Dragspelarens son återkommer kanske samma barn, men här är han en tonåring involverad i en terroristgrupp. Jag har vänner som var som det här barnet, som talade om vildsvin, bergslejon, fantomer och gudar, men tio år senare utkämpade strider i hemliga grupper.
För de flesta är den baskiska frihetskampen tätt förknippad med separatiströrelsen ETA. Bernardo Atxaga har i två andra böcker skildrat terrorister, ofta helt vanliga människor som dragits in i den nationalistiska kampen. Själv har han ingen politisk tillhörighet och säger att en författare som skriver efter politiska diktat är "ganska fattig".
- Förra veckan slogs det fast att min gamle klasskamrat som dog 1982 verkligen avled på grund av tortyr. Han var en terrorist som sprängde bomber i Madrid, men jag kom ihåg honom som han var i skolan. Han var en bonde, en bondes barn. Han genomgick den här förvandlingen till krigare och terrorist.
Dragspelarens son är en slags slutpunkt för Bernardo Atxaga. Det är den sista delen i serien om Obaba, en sorgesång över en tid som aldrig mer kommer åter. Sedan den publicerades har han redan hunnit skriva en ny roman - en berättelse full av svart humor.
Bernardo Atxaga skriver alla sina böcker på baskiska och översätter dem sedan själv till spanska. Trots att han med sitt författarskap hjälper till att göra sitt hemlands språk känt över hela världen är han pessimistisk inför framtiden.
- Jag tror inte att något minoritetssamhälle har en särskilt ljus framtid. Språken omfattas också av den negativa trenden, jag tror att de kommer att försvinna så småningom.
Så jobbar vi med nyheter