Det var en gång... Ett svunnet liv. Eller ta bara den där gången då vi gjorde en utflykt till Storforsen fastän det spöregnade. Men vad gjorde jag förra veckan då solen sken? Inte en aning.
Två slutsatser finns att dra såhär i efterhand. Så tokigt egentligen.
Vi slog oss ner på en bänk medan himlen föll ner och stenarna var halkiga. Blöt i rumpan öppnade jag en medhavd plastburk med mackor, böjde mig lite otänkt framåt så en stril vatten från kepsen rann ner och gjorde alltihop till en sörja. Ballerinakexen gick ett liknande öde till mötes. Det är flera år sedan nu.
Första slutsatsen: Det är de regniga dagarna man minns.
Andra slutsatsen: Vi tror att det är romanförfattarna som berättar historierna. Vilket i och för sig är sant. Men vi slingrar ofrånkomligen fram våra egna liv såsom EN historia. Den som mestadels skrivs i osynligt bläck, som vi inte kan vända oss om och se, men som alltid förföljer oss. Historien skriver oss. Så blir vi till, genom vårt onoma och våra handlingar.
Utan minne, och sammanhållet förlopp, grumlas allt till en ogenomskinlig soppa utan struktur. Ungefär som mackorna i plastburken.
Sen kan man samtidigt inbilla sig att sagans strikta dramaturgi är påhittad av Aristoteles, eller Sofokles för den delen. Min bergfasta teori är att den bara följt lägereldens lagar. Såsom historier alltid har berättats. Som den där gången då mormor skulle gå ner för trappan och ...
I stugan skrev mina förfäder loggbok. De är döda nu. En röd pärm pryder bokhyllan. Sagan om oss. Några avsnitt är författade med skrivstil. Bläcket har bleknat på andra sidor. Innehållet mestadels mycket prosaiskt, sakligt. Inget kletigt tjafs om hur det kändes. Så fungerar berättelser på mig. De är nakna förlopp och handlingar. Så uppstår undertonen av poesi.
Som att året då och då lades shingeltak. Jag minns precis hur farsan och jag balanserade på nocken. I blåbärsriset nedanför stod transistorradion på. På P4 körde Roger Qvarnström sin fredagsmix. Jag vågar minnas det tack vare det snustorra skrivandet om papptaket.
Jag tar pennan och gör samma sak.
”Vattnet påslaget sent i år. Bryggan lades i medan is låg kvar på strandkanten. Nytt tvättställ på utedasset. Ingen fisk i mjärden. Några träd fällda. Krocket. Veden intravad och klar.”