Bergström lämnar självbiografin
Med "Livstycken eller Att fästa trådar" anser sig Kerstin Bergström färdig med det självbiografiska. Nu kommer hon ut med en roman som tar avstamp i Alphonse Daudets "Brev från min kvarn".
Foto: Fotograf saknas!
- Ja, det har blivit så. Egentligen är det bara tre av mina nu 17 böcker som inte är självbiografiska.
Hon talar om Svek 1983, Vägen 1984 och Malmtåget 1987. Debutboken Parkeringsplatsen 1976 var omtalad just för att den var så självbiografisk.
- På den tiden var det ju fult att skriva så. Jag minns att jag och
Kerstin Thorvall råkade illa ut och blev kallade "självbekännande". Men nu är det ju helt annorlunda. Lars Norén gav ju ut sin bok och till min förvåning också P-O Enquist. Och då kommer jag med en roman, säger Bergström och skrattar.
- Men jag har aldrig brytt mig om att skriva "trendigt" eller att ligga rätt i tiden. Eftersom jag har arbetat som lärare har jag aldrig haft kniven på strupen och känt att jag måste försörja mig som författare på heltid.
Efter den senaste boken Livstycken eller Att fästa trådar gjorde Kerstin Bergström en gång för alla upp med sitt liv. Det märktes tydligt i boken.
- Ja, det blev nästan som ett avslut på livet. Jag menar, jag lever ju fortfarande, men det självbiografiska känns avslutat.
Nu har hon istället väckt en gammal idé till liv.
- Jag minns en gång när jag bodde i Kiruna och fick syn på ett högt smalt hus efter norgevägen som såg ut som en kvarn utan vingar. Jag tänkte direkt på Alphonse Daudets bok Brev från min kvarn.
Den boken hör också till den litteratur jag brukar läsa om varje år - det har blivit lite av en sommarbok för mig.
I hennes nya roman Brev från min sommar, har hon inte bara inspirerats av Alphonse Daudet - han har till och med ett finger med i spelet, menar hon. Men här doftar inte bara Provence utan först och främst den norrländska sommaren. Inte Seskarö, där hon bor, utan en namnlös ort.
- Men först och främst måste jag säga; det är en bok om kärlek. Jag tror den enkla meningen är typisk för hela boken.
Precis som Bergströms böcker brukar vara är också Brev från min sommar en ganska tunn liten bok med mycket innehåll.
- Jag har alltid skrivit tunna böcker, för jag har en känsla av att det jag vill säga ska sägas på det sättet. Kanske beror det på att jag skriver boken i huvudet först innan jag skriver ut manuskriptet på maskin - jag har fortfarande inte fastnat för datorer och andra moderniteter, säger Bergström och skrattar.
- Men när boken redan är färdig i mitt huvud går skrivararbetet ganska snabbt. Och blir det inte mer än 150 sidor får det vara så. Jag har inget behov av att skriva tegelstenar.
Så jobbar vi med nyheter