Tro, hopp och kärlek. Tre ord som hos många leder in hjärnan på tankar om religion. Enligt regissören Catarina Gnosspelius handlar inte Tornedalsteaterns stora vårproduktion om religion, snarare filosoferande kring orden ur ett mänskligt perspektiv. Tro, hopp och kärlek är uppdelad i tre delar där den första delen, Tro, är en monolog som framförs av Carina Henriksson, och språket växlar mellan svenska och meänkieli.
I Tro dyker en märklig kvinna med ett budskap upp. Är hon utsänd från gud, eller är hon bara en del av en teateruppsättning? Enligt regissör Carina Gnosspelius uppmanas publiken att tänka och det finns inget svar på vem kvinnan egentligen är, bara möjligheter.
Hopp är inte otippat namnet på den andra delen. Hopp är även den en monolog, framförd av skådespelaren Markus Forsberg. Markus spelar flera olika roller men mest framträdande är en allsmäktig man. Mannen är besviken på mänskligheten, planeten jorden och att aldrig få vila.
I den sista delen av trilogin som har namnet, Och kärlek, ska de två huvudkaraktärerna från Tro och Hopp mötas. I den här delen finns även en gud, spelad av 14-åriga Ellen Nykäinen, som spelade "barnet" i Tornedalsteaterns uppsättning "Honkahelvetti" från 2014. Gud har till sin hjälp ett antal tomtenissar spelade av boende på det lokala asylboendet .
- Precis som tomten behöver hjälp av andra för att klara sina bestyr, behöver Gud hjälp, förklarar Catarina Gnosspelius.
"Tomtenissarna" spelas av personer från Syrien, Eritrea och Ukraina. De är nyanlända, och de har bara en gemensam replik på svenska. I övrigt talar de på sina modersmål. De har alla varierande erfarenheter av teater. Oksana Prokochuk från Ukraina, har exempelvis spelat teater på högskola i hemlandet, medan andra aldrig stått på en scen.
YasanAkawi från Syrien, har tidigare producerat fem långfilmer, men aldrig agerat framför kameran, eller spelat teater.
- Jag har alltid velat spela teater, jag har bara inte haft tid med det. Nu när jag bor här på asylboendet, har jag oändligt med tid!
Yasan har bara varit i Pajala och Sverige i två månader, och i Tro, hopp och kärlek ser han en milstolpe i sitt liv.
- Det är fantastiskt. Det här är verkligen en förändring för mig. Teatern hjälper mig att ta bort min blyghet och att använda svenskan.
Tornedalsteatern har vid ett tillfälle tidigare fått hjälp av asylboendet. Men då enbart av en person. Den här gången är dom fem, sex eller kanske åtta stycken. Det varierar från varje repetitionstillfälle. Catarina Gnosspelius förklarar.
- Några är lite blyga, men vi vill ha högt i tak och vad vore en pjäs som heter, Och kärlek, utan värme?
I och med Tro, hopp och kärlek, testar Tornedalsteatern ett nytt koncept. Mat serveras mellan de olika delarna, och det finns chans till mingel.
- Vi vill få publiken att prata med varandra om vad de upplevt. Hur de har tolkat de olika pjäserna, det blir en riktig helkväll, säger Catarina Gnosspelius.
Viktor Lundmark