Hon kan ännu, finlandssvenska teaterns grand old lady Birgitta Ulfsson. Hon har fyllt 84 år och när hon ger sin litterära kabaré i Korpilombolos medborgarhus säger hon att hon tror på livet före döden, men att maskarna i kyrkogårdens mull ropar till henne: Varför kommer du inte hit snart?
Men maskarna får vänta, för det är en ovanligt levande scenpersonlighet som tar lyssnarna med på en litterär tur där diktarna hämtas från båda sidor Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken. Det blir lite Helga Henschen, Nils Ferlin, Tove Jansson, Barbro Hörberg, Kent Andersson, Märta Tikkanen, Anna Maria Rilke, Bo Carpelan och hon reciterar och hon sjunger, till och med "rappar".
- Kulturfestivaler är ett bra sätt att älska, säger hon om det som sker i Korpilombolo under två decemberveckor och att det då odlas något annat än mörker.
Det är en mogen publik som kommit och behållit ytterkläderna på. Utanför knuten knäpper 20-graderskylan för första gången denna vinter och kölden kryper in i salongen. Med vad hjälper det när den möts av denna värme Birgitta Ulfsson utstrålar.
- Jag har två äktenskap bakom mig. 30 år med en karl och nu 30 år med den andra. Det ska nog hålla nu.
Hon säger att döden inte ska sättas i första rummet i en litterär kabaré, men det kommer att handla om den denna kväll, men om en ovanligt glad död.
Kanske är det därför den med scendrottningen jämnåriga publiken inte ger sig, ropar in och vill ha två extra nummer. Här är inget dysterkvistande och lägg därtill Lowe Pettersson vid elpianot som lyckas med allt, från Evert Taube till Beethoven och Bach.
Då finns det inget mera att önska, inte ens på det yttersta. Möjligen då en flygel åt elpianisten.