Kultur är för svårt för politiker. Se bara hur det går för drömmen om en dansinstitution i Norrbotten. Det görs en bra utredning av Maria Rydén om bakgrunden, dansens nationella struktur, danskonstens utveckling i Norrbotten och det aktuella läget.
Och följdriktigt ett förslag att skapa en dansinstitution som kan göra Norrbotten till ett danskonstens uppvisningsrum vid sidan av huvudstaden. Det finns utrymme för fler Dansens hus än det enda som nu finns i Stockholm. En institution i Norrbotten kan därför också stärka danskonsten nationellt.
Men så stövlar ett gäng vänsterpartistiska politiker in på scenen och med dem följer ett vinddrag som får alla visioner att blåsa bort. Vaddå danskonst, det här är en lokaliseringsfråga. Luleå ska inte ha allt! Och så förvandlas kulturpolitiken återigen till lokaliseringspolitik och den konstnärliga institutionen hamnar i nivå med placering av ett callcenter-företag.
Vi har sett hur kulturpolitik förvandlades till lokaliseringspolitik i frågan om ett blivande länskonstmuseum. Det är trist att Norrbotten nu får se en upprepning. Det är inte bara trist, det motverkar ambitionen att göra Norrbotten kulturellt attraktivt.
Frågan är om politikerna i landstinget har läst Maria Rydéns utredning och förslag. Landstingsråden tycks ha gjort det, men många övrigas uttalanden vittnar om okunnighet om vad hennes förslag går ut på. Hon sätter inte Luleå före Piteå utan gör en uppdelning utifrån de båda städernas förutsättningar. Båda får sin del av dansinstitutionen.
Luleå har det stora publikunderlaget. 70 procent av norrbottningarna bor inom en timmes bilväg från residensstaden. Därför bör danskonsten med Dansens hus ligga i Luleå. Piteå har redan danspedagogiken, är efter Stockholm näst störst när det gäller offentligt finansierade dansutbildningar. Därför blir Piteå den naturliga danspedagogiska centrumet.
Maria Rydéns förslag ger utrymme för en klok kulturpolitik, synd bara att kloka politiker är en bristvara. I brist på endräkt i denna kulturfråga som förvandlats till en lokaliseringsfråga väljer landstingsstyrelsens ordförande Kent Ögren, S, att lägga hela frågan på is. Det kan vi förstå, men det är svårt att tina upp nedfrusna visioner.