Lagom till påsk har det kläckts ett gäng kycklingar hemma hos Kerstin Forsgren. Hon bor i Padjerim, strax söder om Jokkmokk i ett hus som från början var en sommarstuga. De små kycklingarna är alldeles nyfödda och ligger i en låda med värmelampa ovanför. Kerstins egna höns får kycklingar, men hon kläcker även ägg med hjälp av en kläckningsmaskin. Några av de små dunbollarna har knappt hunnit få fjädrar och de ligger tätt tillsammans för att hålla värmen.
Kerstin är allergisk mot en del livsmedel och tålde inte äggen som finns att köpa i butikerna. Äggen från de egna hönsen kan hon äta utan problem.
Hur mycket hönsen värper varierar, Kerstin berättar att det styrs av solen. Men hon får så hon klarar sig och det blir en del över.
– Mina barn får och så brukar jag ta med mig ägg på jobbet. Gulan blir mycket gulare i de här äggen, det syns när man bakar sockerkaka eller gör en fläskpannkaka.
Sommarstugan blev året om-boende för tre år sedan och flytten är ett beslut som hon aldrig har ångrat. Det finns inte många hus i närheten, men då Kerstin bor alldeles nära vägen är det många som passerar hennes hus och folk kommer på besök titt som tätt. Dessutom arbetar hon i Jokkmokk och har ett socialt jobb på OK Q8-macken där.
– Det är så skönt att komma hem. Jag trivs med tystnaden. Huset är så välisolerat att jag inte ens hör trafiken utanför, säger hon och skrattar.
Skånsk blomme, vit sussex, kopparmaran och holländska dvärghöns är några av raserna som Kerstin har. Blandraser blir det också
Hönsen går ute året om, men stannar helst inne i hönshuset om det blir för kallt. De rör sig ute på gården och i de närmaste omgivningarna. Ibland beger de sig ut i den närliggande skogen, men de kommer tillbaka när Kerstin ropar. Viss hjälp har hon också av hunden Farfar.
– Han hjälper till med att valla in dem, fast han vet inte om det själv.
Till skillnad från värphöns inom den traditionella äggindustrin får Kerstins höns leva vidare även när de inte värper lika mycket. De blir ofta runt åtta-nio år gamla, om de klarar sig från olika sjukdomar.
– De får gå här på gården och skrota.
Hon bjuder på sockerkaka med limeglasyr till kaffet och nog känns det som om den smakar betydligt godare än vanligt. Skålen med ägg som hon ställer fram för att visa oss ser ut som en samling med godisägg. Naturligt påskpynt. Förutom de vanliga vita äggen finns där mörkt bruna och pistagegröna ägg. De gröna äggen kommer från rasen araucana.
De små kycklingarna blir fort trötta och några av dem somnar under fotograferingen. Ute i hönsgården finns större kycklingar, som snart ska få bo med de andra hönsen. Flera tuppar sprätter omkring och nog håller de ordning på flocken, även om det går bra att ha höns utan tupp.
– Tupparna skyddar mot rovdjuren. Jag tycker nästan synd om de rovdjur som vågar sig hit, säger Kerstin.
Sommartid brukar hon även ha andra fåglar, som gäss och kalkoner. Men det är hönsen hon är mest förtjust i. Förutom att de förser henne med ägg är de även sociala djur, intygar hon. Det är fyra år sedan Kerstin skaffade sina första höns och hon säger att det lätt blir fler.
– Ja, så är det. Det finns ju så många olika raser.