Det finns få karaktärer i vår samtid med samma gåtfullhet som Bob Dylan. I och med första delen av Bob Dylans memoarer flyttar den mystiska skuggan på sig en aning och avslöjar en klarare bild av den mångfasetterade artisten.
Bob Dylans mest kända verk är obligatoriska i åtskilliga spellistor runt om i världen. Låtar som ”Like a Rolling Stone”, ”The Times They Are A-Changin” och ”Hurricane” har spelats intensivt i högtalarna.
Om Bob Dylan anses vara en välkänd röst i det musikaliska rummet, är hans persona desto mer okänd. Musikikonen har ofta varit omedgörlig och ett frustrationsobjekt för journalister som försökt få en bild av hans privatliv. Den slutna tankevärlden öppnas i första delen av Bob Dylans memoarer. Hans egna reflektioner skapar en inblick som borde vara obligatorisk för alla Dylanfantaster.
Platsen är Greenwich Village i sydvästra Manhattan i New York. Det var här startskottet för Bob Dylans musikkarriär smällde av och hans exklusiva kärlek till musik spred sig från öra till öra i en stad som aldrig sover. 1961 spelade han dagligen på diverse musikklubbar och caféer i staden och träffade andra artister, knöt kontakter och vänskapsband, signade kontrakt på Columbia Records. Det var här grabben från Minnesota äntligen hittade hem och Robert Allen Zimmerman ersattes av Bob Dylan.
Hans memoarer är en personlig skildring av ett liv i en tid av ständig förändring. Poetiskt och passionerat får vi en inblick i en outforskad värld, med en egendomlig navigatör som vägvisare. Resan visar hur hans syn på musik förändras och hur artister som Ricky Nelson, Hank Williams, Henry Belafonte och Woody Guthrie har gjort starka intryck på honom. Den sistnämnda beskrivs speciellt. Dylan berättar hur hans musik är starkt influerad av Woody Guthrie, som är den stora idolen och förebilden under resan. Men det är inte bara artister som gjort starka intryck. John Hammond, som producerade Bob Dylans första album, omnämns bland annat som en kung.
Det notoriska journalisthatet får också sin förklaring. Under 60-talet blev sånger som ”Blowin´ in the Wind” och ”The Times They Are A-Changin´” ledmotiv till antikrigs- och medborgarrättsrörelsen i USA. Många såg honom som en profet och förgrundsfigur, där hans låtar ansågs skildra en hel generation.
Bob Dylan ville dock inte veta av något sånt. Han ser sig inte själv som en renässansmänniska och vill bara göra musik. Det är kärleken till den som är allt. Den och familjen. Han är ingen profet. Ingen man sätter en etikett på, hur mycket journalister än försöker. Därför finns agget mot journalisterna och musikrecensenterna. Enligt Bob Dylan förstår de sällan själva sig på musik, utan är snarare ute för att skapa rubriker och göra honom till något han själv inte tycker att han är.
2016 blev Bob Dylan den första artisten någonsin att tilldelas Nobelpriset i litteratur. Med motiveringen ”skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen” har han gjort stor påverkan på världen.