Boine siktar fortfarande uppåt

Den norska sångerskan Mari Boine är utan tvekan en av de mest kända representanterna för samisk musik. Hon skivdebuterade 1985 med Jaskatvuoa maá och slog igenom stort med Gula Gula 1989. Sedan starten har det blivit elva skivor och oräkneliga turnéer världen över - och en hel del samarbeten med andra världsartister.
I går stod hon på scenen i Luleå tillsammans med sitt fyrmannaband.
Efter snart 25 år i branschen fortsätter hon fortfarande att utvecklas och sikta högre upp i sitt musiscerande. Den jojk som en gång var ganska traditionell har pånyttfötts otaliga gånger genom olika influenser - pop, soul, jazz, rock och folkmusik.
Numera blandar hon också in världsmusikinfluenser, vilket märks tydligt i trummornas rytm och de instrumentala klanger som vibrerar från scenen.
Boine har en förkärlek för det snabba drivande trumkompet som Gunnar Augland bemästrar så skickligt. Tillsammans med Svein Schultz nästan makalösa basspel bildas en svängig grund att stå på för gitarristen Georg Buljo och saxofonisten/flöjtisten Ole Jorn Myklebust som lägger ensligt färgade toner ovanpå.
Det blir en musikalisk resa via finstämda visor som Ipmiliin Hálesteapmi och mjuka jazzballader som Soria Moria, till suggestiva, dramatiska rocklåtar med elektroniska influenser. Men till syvende och sist så landar Mari Boine i jojken. För oavsett vilken kostym hon klär den i så är den grunden för hennes skapande - och det lyser igenom i alla hennes verk.
Och rösten sedan - ja, det verkar lite som om Mari Boine kan göra ungefär vad som helst med den. Hon tar fram spännande gutturala och hesa strofer, blandar med ljusa, hårda klanger och smeksamma toner.
Hennes uppfinningsrikedom och gedigna musikkunnande är utan tvekan en garant för att hennes karriär kommer att vara i många år till.

Boine siktar fortfarande uppåt

KONSERTMari BoineKulturens hus, LuleåOnsdag 7 oktober