Charmigt, men...
BOKDöden sover...Bengt KosteniusSygry förlag
Alla vill att just deras hus ska se speciellt och roligt ut. Så man beställer ett runt fönster. Kanske i badrummet, kanske i trapphuset. Problemet är bara att alla husen har runda fönster. För alla har tänkt likdant, i sina försök att vara "originella".
Lika "originellt" men ändå inte, har det blivit i tornedalslitteraturen. Visserligen är det en berättartradition sprunget ur skrönor, men för den delen måste man inte alltid vara traditionell. Och jag tycker att tornedalslitteraturen tenderar att upprepa sig inom detta gebit. Vi har Pohjanens totempålar och smugglaräventyr. Och Niemis tankfulle tonåring som växer inuti en värmepanna är originellt burlesk på samma sätt som efterföljaren Bengt Kostenius Bertil som kryper in i ett björnide. Dessutom känns Kostenius skrönor ständigt som om man hört dem någonstans förut.
Men det är alltså i ett björnide Döden sover... utspelar sig. I alla fall till en början, innan själen lösgör sig från kroppen och åker ut på en egen färd.
Bortsett från de klassiska skrönorna där vi får veta vem som gjorde Vietaskuppen, där vi måste vara med när morfars lik hamnar i ett dike, göra revolution med Frito och åka med begravningsbussen till mars, så finns här faktiskt en ytterligare dimension i Döden sover...
Döden sover... är inte bara en fantasifull skröna, det är också en djuplodande filosofisk diskussion som rör sig mellan existensens dimensioner, mellan trosföreställningar, liv och död - och där historier hakar i varandra tils man inte vet vad som är sanning, vad som är dåtid och vad som är nutid. Och över allt vilar ett slags mänskligt gemensamt medvetande - en världssjäl om man så vill.
Det är nästan omöjligt att reda ut vilket som är det "rätta spåret" i Bengt Kostenius filosoferande prosa. Kanske är det heller inte meningen. På det sättet kan man bilda sig en egen uppfattning om vad existens egentligen är.
Det är ingen enorm läsupplevelse jag får av Bengt Kostenius Döden sover... Men en stunds hjärngymnastik där mitt medvetande får göra några volter - absolut. Och en hyggligt trevlig stund med en charmig bok.
Så jobbar vi med nyheter