Dans - inte bara för tjejer
Varför är balett tabu medan breakdance är okej? Brittiske Peter Anderson talar om killars attityd till dans och hur man kan förändra den. "Jag trodde faktiskt att vi vid det här laget redan skulle vara förbi det här med att dans är tjejigt", säger han.
Foto: Fotograf saknas!
- Folk tycker ju om att sätta etiketter, men jag har märkt att jag har så svårt för att passa in mig i ett fack. Men allt handlar nog egentligen om kreativt tänkande. Ibland får jag förfrågningar om att komma till olika platser och föreläsa om sådant som brainstorming och nya sätt och arbetsverktyg för att tänka kreativt. Jag är nog en sådan som helt enkelt gör det som finns för tillfället, "going with the flow", fortsätter Anderson och skrattar.
Han är uppväxt i London, men bor numera i Reykjavik och arbetar han på det nationella dansinstitutet som konstärlig ledare för utbildningarna.
- Island har en relativt liten befolkning och det gör att ett danskompani måste tillgodose väldigt många olika behov. Men jag märker också att intresset för dans är på uppgång.
Sedan några dagar befinner han sig i Luleå för att ge workshops och föreläsa om dans och lärande. När NSD träffar honom undervisar han en grupp pojkar i åldrarna tolv till sexton på Norrskenets friskola.
- Jag tycker att det finns ett stort hål i skolsystemen världen över - och det är kreativt tänkande som saknas. Mina lektioner är i första hand inte danslektioner utan de handlar om kreativitet - dans är bara metoden. Jag vill visa att alla har fantasi och kan bidra med något, och jag gör mitt bästa för att lyfta fram det självförtroendet hos barnen.
Att det är pojkar han träffar i Luleå är ingen slump. Många av Peter Andersons föreläsningsturnéer handlar just om pojkar och dans - och pojkars attityd till dans som något "tjejigt".
- Jag möts nästan alltid av den attityden, men ofta så är det pojkar som pratar mest om att dans är "för tjejer" som verkligen har något kreativt att komma med. Fräckheten är en fasad som visar att det faktiskt finns fantasi där bakom, och jag ser direkt vilka pojkar det finns hos. Sedan börjar jag bryta ner dem, säger han och skrattar.
Metoden han använder är en sorts "mjuk tuffhet", som han själv säger.
- Märker jag att någon inte vill göra någonting för att de tycker att det är jobbigt så låter jag dem slippa. Det är inte meningen att de ska få negativa upplevelser av dans. Men överlag försöker jag vara nästan lite militärisk för att få dem att skärpa sig. Jag kräver 110 procent - samma uppmärksamhet av dem som av professionella dansare. Inte för att jag kräver att de ska prestera på samma sätt, men för att de ska vilja ge allt och känna sig stolta över det de har åstadkommit.
- Jag trodde faktiskt att vi vid det här laget redan skulle vara förbi det här med att dans är tjejigt. Men tydligen så har samhällsstrukturen inte förändrats tillräckligt. Förr var det så att fotboll var för killar och dans för tjejer, men numera finns det väl ingen tjej som tycker att de inte kan spela fotboll, men med dans och killar är det tydligen annorlunda...
Men det finns olika laddningar i begreppet, menar Anderson. Säger man dans, menar han, tänker folk först och främst på balett.
- När jag var liten brukade min mamma ta med mig på balettföreställningar och det var väl okej, men inte mer. Jag kände aldrig att jag kunde relatera till den. Musiken var för mjuk för mig och berättelserna som ofta handlade om prinsar och prinsessor var inte så intressanta. Och kostymerna... Jag kan säga så här; visst bar jag tights under min utbildning, men i dag tar jag inte på mig dem annat för att få någon att skratta...
Breakdance däremot, är ett mindre laddat begrepp bland killar.
- Visst är det så. Breakdance är en urban kultur som uttrycker något ur din egen miljö. Den är nutida och den utvecklas hela tiden. Det kidsen gör i dag - de upphäver praktiskt taget tyngdlagen...
Breakdancens "battlande" är ett sätt att leka krig, menar Anderson. Och attityden i dansen är tuff och hård.
- Samtidigt är det också en livsstil. Och därför behöver de som älskar den inte kämpa för att hitta motivationen - den finns redan där och lärandet blir organiskt.
I danslektionerna på Norrskenets friskola är det en mix av stilar. Och trots att det inte är en uttalad breakdancelektion så har alla killarna anmält sig frivilligt. De ser dessutom ut att tycka att Peter Andersons danslektion är ganska rolig. Runt 90 procent, säger han, tycker om att dansa trots att de inte trodde det från början.
- Visst, alla tycker inte att det är kul, men nu har de åtminstone provat och kan avgöra själv vad de tycker. Det finns ju andra former för kreativa uttryck också. Dans är inte för alla, men för fler än man tror.
Så jobbar vi med nyheter