Det är både dans och mim när de tre dansarna under 35 minuter ger sin föreställning Bakeriet, inspirerad av en norsk dikt av Inger Hagerup. Scenografin består av några lysande kringlor, en brödkorg med färdiga bröd och så ett bakbord som rymmer allt det som krävs för ett bageri.
Bagarna är flinka, de hanterar verkliga degar, de blandar degen, låter den jäsa, knådar, kavlar och så in i ugnen.
Efter en stund känns doften av nybakat bröd i teatersalongen och som avslutning, när det är färdigapplåderat bjuder bagarna på färska norska pepparkakor.
Föreställningen bjuder på flera roliga inslag. När spelet börjar är alla tre figurerna stela, har bara ryckiga rörelser. Men så kommer den stora urverksnyckeln fram och de tre flickorna dras upp. Under föreställningen krävs det några ytterligare uppdragningar för att bakandet ska fortsätta.
Ett annat effektfullt inslag är den jäsande degen, som vill sippra ut ur bakbordet alla skrymslen. Till slut är den jättestor och kryper upp på bakbordet.
Det finns alltså en rad roliga inslag i denna dansföreställning, men det stannar vid det. Bakandet leder liksom ingenstans, det knådas och kavlas men baket blir inte färdigt.
Hagerups sorgliga dikt känns avlägsen, den om den ensamme bagaren som sitter på sin ö och är utled på att äta sina egna kakor. Ångbåtarna passerar förbi men ingen går iland och köper hans bröd. I sista versen påträffas bagaren död i en hög wienerbröd.
Men den gamle bagaren ser vi inte röken av i föreställningen. Vi får nöja oss med de tre dansöserna och det är i och för sig inte illa, för de rör sig vigt och fyndigt med degar och kavlar på golv och bakbord.