Boken Kantslag; Minna saknar en övningslokal är tvådelad, kortromanen Minna saknar en övningslokal utgör ena halvan och är skriven som en lista statusuppdateringar och enkla rubriker. Det är en rörande historia berättad också genom det som utelämnas.
”Minna är kompositör. Minna kan spela fyra instrument. Minna har blivit av med sin övningslokal.” Kvinnan Minna längtar efter en tyst plats att vara ensam på. Hon behöver nämligen skriva färdigt en sonat. Hon använder strategier för att värja sitt liv mot dem som parasiterar på hennes mjukhet och anpasslighet. Ibland lyckas hon.
Andra halvan av boken består av novellsamlingen Kantslag. 15 korta noveller, några är enbart en handfull sidor långa, fyllda med svart humor, ibland med bestialiskt innehåll.
Det har tagit många år för Nors att bli översatt till svenska, det krävdes tydligen att hon skulle slå igenom stort i USA, bli publicerad i The New Yorker, omnämnas i The New York Times och hyllas av Oprah innan hon fick beträda svensk mark med sin egen litteratur. Ändå älskar hon svenska språket; ”att svensk litteratur vågar stirra ner i avgrunden utan att vara ironisk”.
Hennes avhandling i nordisk litteraturhistoria handlade om Kerstin Ekman, en författare som enligt Nors lärde henne att skriva.
– Min första roman är en fullständig Ekmanrip-off, visa den inte för någon! Haha!
Hon skrev tre romaner i Danmark men ingenting hände. ”De kom ut, de recenserades och de försvann in i glömskan”. Så beskriver hon det själv.
– Jag var otroligt frustrerad och sen skrev jag noveller.
Novellerna fick fin kritik i Danmark men därefter; ingenting. Hon försörjde sig i stället som översättare av svenska kriminalromaner.
När en vän började översätta skönlitteratur och bad att få använda några av hennes noveller, undrade han om hon kände någon i USA, i landet där de har så bra tidskrifter?
Det visade sig att Dorthe Nors hade ett större nätverk i USA än i Danmark, hon hade bott i New York och kände flera andra författare. Det var namn som Rick Moody, författaren till The ice storm och Junot Diaz, både novellist och vinnare av Pulitzerpriset.
Vännerna hjälpte henne att hitta rätt.
– De sade, ”Istället för att slösa mycket tid på att skicka dina texter till tidskrifter som kanske inte kommer att gilla stilen, borde du försöka med de här.”
Och novellerna publicerades. Ingen av dem refuserades i USA. Dörrar öppnade sig en efter en.
– Och plötsligt blev jag scoutad, och publicerad i The New Yorker och allting hände!
Under tiden i Danmark, visste ingen någonting. Så förklarar hon varför den svenska översättningen har dröjt.
– Jag hade ingen ställning i Danmark.
Förra året lämnade hon Köpenhamn. Hon drog upp sina rötter och flyttade tillbaka till Jylland som hon kommer ifrån, mitt ute i ingenstans. Längtan efter himlen, horisonten, havet, tystnaden, när man är fast i det moderna urbana livet, är ett tema som finns i berättelsen om Minna; hon som saknar en övningslokal. Också hennes nästa roman handlar om det
– Det kommer från mig, säger Dorthe Nors.
Novellerna utgår ofta från en karaktärs inre röst. Hon jämför sitt arbete med vad de andliga varelserna, änglarna, gör i Wim Wenders-filmen Himmel över Berlin. De gör ögonblicksnedslag av medkänsla, lyssnar in hos en människa och går sedan vidare.
Visst älskar hon att åka till New York, London och Stockholm och hela ”att vara i zonen-grejen”.
– Men sen njuter jag av att försvinna. (TT)