De bytte bort namnet för "svenssonliv"
AVHANDLINGAtt blotta vem jag är - Släktnamnsskick och släktnamnsbyten hos samer i Sverige 1920-2009. Märet FrändénSerien Namn och samhälle 23
Hennes utgångspunkt har varit att ta reda på hur det samiska släktnamnsskicket ser ut, hur det påverkats av att samer gjort namnbyten och vilka faktorer som legat bakom namnbytena.
Att vara same, konstaterar hon som en bakgrundsuppgift, var länge förbundet med stigmatisering och låg status, eftersom samer och samekultur varit nedvärderande. Att genom sitt namn avslöja sitt samiska ursprung kunde för den enskilde föra med sig både diskriminering och exkludering från det övriga samhällets sida. Och det oftast utan att människor hade insikt om att den samiska befolkningen är lika heterogen som andra grupper. Det har varit alltför lätt att dra alla samer över en kam: "Lapparna är såna och såna...".
Men Frändén uppmärksammar också att omgivningens syn på samerna efter hand förändrats i mer positiv riktning. Samekulturen har enligt hennes eget uttryck upplevt en revitalisering, även om diskriminering är seglivad. Hon har därför också velat se hur det förhållandet återspeglas i det samiska namnskicket genom till exempel namnbyten.
Undersökningen visar regionala skillnader i namnskicket. I de nordligaste sameområdena har både samisk- och finskspråkiga namn en stark ställning, medan längre söderut andelarna svenskspråkiga släktnamn och -son-namn är större. I de sydligare områdena, bedömer Frändén, har det inte varit lika stora nackdelar att visa att man är same, något som i sin tur gynnat byten till samiskspråkiga namn. Även om antalet sådana namnbyten inte är många, tycks jämtlandssamerna leda den utvecklingen.
Genom att byta bort det samiska namnet har någon kanske bara velat få leva ett ostört samiskt "svenssonliv" utan att behöva känna sig utpekad som same. Den som genom byte återupptagit ett gammalt samiskt släktnamn har däremot särskilt velat markera sin etnicitet.
Frändén för ett intressant resonemang om angivna orsaker till namnbyten, där de yttre motiveringarna ofta är att inte bli förväxlad med andra med samma familjenamn, att namnet är svårt att uttala etcetera, medan andra bakomliggande skäl är svårare att definiera. (Jag tar ett eget exempel utanför den samiska sfären. Tomas Waaranperä kom som tonåring till Västerås och bytte namn till Östros. Som finansminister sa han vid ett tillfälle i en intervju, att han nu gärna velat behålla sitt finska släktnamn.)
Frändén finner att attityden till samisk-och finskspråkiga släktnamn var sådan att de kunde bytas bort utan motivering, medan det för att byta bort ett svenskt icke-son-namn krävdes en skälig orsak.
Det är ett gediget och mycket intressant arbete som Märet Frändén redovisar. Jag har bara en enda avvikande synpunkt. Exemplen med "lappjävel", "skitiga lappar" och liknande omdömen är för många, när hon ska redovisa negativa attityder mot samer. Det hade räckt med ett par exempel för att visa den vulgära sidan i diskrimineringen. Från vulgariteter går nämligen ingen fri. De dyker upp i alla sammanhang, också när "fint folk" belackas .
Så jobbar vi med nyheter