Det är inte bara Repins klassiska Pråmdragare vid Volga, målad 1870-73. Det är verk av hela konstnärsgruppen Peredvizjniki och som målade det ryska samhället som ingen tidigare återgivit det. Det här är en utställning som måste ses om färden går till huvudstaden.
Konstnärsgruppen Peredvizjniki bildades 1870 i reaktion mot den ryska konstakademien reglerade konstnärskap. De började måla ett annat Ryssland och visade samhällets väldiga spänningar. Det handlade om svåra levnadsvillkor, sociala orättvisor, svält och umbäranden. Men där fanns också porträtten av berömda författare och societetspersoner liksom idylliska naturmotiv.
Det är första gången som Sverige kan visa upp en stor utställning konstverk av denna konstnärsgrupp. Det är ett hundratal verk som lånats från Tretiakovgalleriet i Moskva och Ryska museet i S:t Petersburg. Bland dessa finns de mest kända och mest reproducerade verken i Ryssland.
Gruppens formella namn var egentligen "Gruppen för vandringsutställningar" och bestod av konstnärer med mycket olika talanger och perspektiv. Den mest kände är Ilja Repin och hans mest kända konstverk är Pråmdragare vid Volga. Den monumentala målningen är bland det första som möter besökaren i Nationalmuseum.
Och där står man häpen inför den solgula duken, betraktar anletsdragen hos dessa män som befinner sig så långt ned man kunde komma i det ryska samhället. Gå nära inpå och betrakta dessa anletsdrag som vittnar om ett hopplöshetens tillstånd. Repins målning åstadkom något som ingen tidigare åstadkommit och inspirerade författarna att ge sig i kast med att skildra det orättvisa ryska samhället.
Konstnären Ilja Repin var själv född i livegenskap, men det var först 1868 som han såg en grupp eländiga och smutsiga pråmdragare. Det beskrivs som en livsavgörande händelse för den då 24-årige studenten vid Kejserliga konstakademien. Han målade det som skulle bli milstolpen inom rysk realism och resultatet blev något som somliga fortfarande anser är oövertäffat.
Men det finns så mycket mera än Pråmdragare vid Volga i denna utställning, så mycket mera att överväldigas av. Gemensamt för huvuddelen av målningarna är att de visar mänsklig verksamhet och där människorna är de framträdande, även de som råkar befinna sig i bakgrunden. En av utställningens största dukar visar en järnvägsstation med ett tåg som ska avgå och det är soldater som ska skickas ut i krig. Konstantin Savitskij kallar verket Ut i krig och han har fyllt perrongen med människor. Där går att läsa känslorna i varje människas ansikte, det är bara att gå från ansikte till ansikte.
Det är ofta många människor på bilderna. Pjotr Suchodolskij har lyckats måla en hel by med bybor i vardagsarbete en solhet julidag. Gå på upptäcksfärd genom byn, se allt som pågår bland människor och djur.
Men där finns också målningar utan mänsklig närvaro. Det kanske mest imponerande är Archip Kuindzjis målning Månskensnatt på Dnepr. Det är en uppvisning i ljus och färgval, det blir på något sätt både verklighetstroget och samtidigt overkligt. Konstnären målade med det som kallas asfaltfärg, som mörknar när det utsätts för ljus och luft, men månen skiner fortfarande lika klar som den gjorde den 5 september 1880, den dag Kuindzji stod där och målade.
Att besöka Nationalmuseum och se konstnärsgruppen Peredvizjniki är ett bra sätt att komma nära 1800-talets Ryssland. Sedan står ju också Leo Tolstoj där barfota, som Ilja Repin målat honom, så det finns ju också något att läsa om det stora landet i öster under den gamla tiden.