Möjligen. Sant är att cirka 300 000 människor kantade Londons gator när han begravdes i St Paul´s Cathedral för 50 år sedan, efter att han avlidit den 24 januari 1965. Så var han också tidernas brittiske statsman, störst i sin roll som premiärminister under andra världskriget.
Denne statsman hade också andra kompetenser. Han målade, gärna naturmotiv, ”eftersom träden aldrig klagar på att det inte är likt”, och han skrev – så väl att han hedrades med Nobelpriset i litteratur 1953. Motiveringen löd: ”För hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden.”
Om talekonsten vittnar en mängd citat. Ett par minnesvärda från krigsåren är ”Jag har inget annat att erbjuda än blod, arbete, tårar och svett”, samt ”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket”, sedan RAF-piloterna bekämpat de tyska angriparna.
Churchill konstaterade att ”Demokratin är det värsta system som finns - förutom alla andra” och ironiserade över politikerna, inkluderat sig själv:
– Politisk skicklighet är att förutsäga vad som kommer att hända i morgon, nästa vecka, nästa månad, nästa år - och att efteråt förklara varför det inte inträffade.
Anekdoterna om hans rappa repliker är också många. När parlamentsledamoten Nancy Astor sa ”om jag vore er hustru skulle jag förgifta ert kaffe” svarade han:
– Vore jag er man skulle jag dricka det.
Ledamoten Bessie Braddock hävdade vid ett tillfälle att Churchill var full, vilket han brutalt bemötte med en kommentar inspirerad av en W C Fields-film:
– Bessie, du är ful. Men i morgon är jag nykter.
Mycket verkade spontant, men Churchill hade lärt sig att ”få saker kräver så noggranna förberedelser som ett improviserat tal”. Han hade också insett att ”den som talar i vredesmod kommer att hålla det bästa tal han någonsin ångrat.”
Spydig kunde han vara. Den tidigare premiärministern Ramsay MacDonald ansåg han ha ”gåvan att pressa in det största antalet ord i den minsta mängden tankar” och sin egen efterträdare Clement Attlee kunde han medge var blygsam …
– … men så har han också mycket att vara blygsam över.
Champagnen ville Churchill ha ”kall, torr och gratis” och cigarren behövde han, av flera skäl:
– Cigarren sysselsätter både händer och mun. Därigenom har jag många gånger undgått frestelsen att antingen strypa eller bita folk som irriterat mig.
En som irriterade honom var den parlamentsledamot som av misstag tagit hans hatt.
– Förlåt, Sir, sa mannen. Jag märkte inget. Våra huvuden måste vara lika.
– Utanpå, ja, sa Sir Winston, som mot slutet av sitt 90-åriga liv klargjorde:
– Jag är beredd att möta min skapare. Om han är beredd att möta mig är en helt annan historia.