Det kanske är illa nu, men det var inte alltid så bra med debattklimatet förr heller.
På bokrean fyndar jag två band ur Norstedts några år gamla serie Sveriges Historia. Bandet om perioden 1350-1600 visar sig inledas med en tankeväckande liten skildring, skriven av historieprofessor Dick Harrison. Följande hände:
Den svenske kungen Magnus Eriksson skickade sommaren 1348 en förfrågan till den ryske fursten i Novgorod. Kan vi träffas och prata om Gud?
Fursten blev en smula paff. Men allteftersom budbäraren från Sverige läste upp meddelandet skingrades hans eventuella förhoppningar om en öppen diskussion. Magnus önskade en debatt om vilken kristendom som var den rätta, svenskarna katolska eller ryssarnas ortodoxa? Debattens förlorare skulle låta sitt rike övergå till den andres religion. Med andra ord: låta sig invaderas.
Vi förstår att kung Magnus inte direkt var nyfiken på den ortodoxa tron. Hans debattinbjudan liknade mer maffiatorpeden som vill komma över för litet “snack”.
Jag blir illa berörd av denna 1300-talshändelse därför att den så mycket påminner om dagens alltför vanliga förakt för andras argument, perspektiv eller ens rätt att yttra sig.
Det är ingen konst att hitta föraktet i diskussionstrådar i de sociala medierna där många ägnar sig åt att avfärda meningsmotståndare med hånfulla tillmälen och gråtskrattande smileysar. Men sju resor värre är det förstås att föraktet numera finns även hos de allra mäktigaste politiska ledarna i världen. Utan att rodna häver de ur sig lögner och grova faktafel. Kritiken bemöts med en axelryckning, tystnad eller ett nytt aggressivt utspel så att vi ska få något annat att tänka på.
I Sverige har vi partiledardebatter som hör till de torftigaste och minst upplysande diskussioner en människa kan lyssna till. Argument staplas på hög istället för att mötas och jämföras. Ändå råder där åtminstone en överenskommelse om att det kan finnas argument som är bättre än mina, att jag kan ha råkat få fakta om bakfoten, att mitt perspektiv kanske inte alltid är det enda giltiga. Just den basen av respekt för debatten, diskussionen, fakta och sanning känns som en strimma av hopp. Vi är inte tillbaka i 1300-talet.
Kung Magnus Eriksson vann förstås den religiösa debatten mot ryssarna, mer med hjälp av soldater än argument. Men 1350 drabbades Sverige av Digerdöden, vilket satte stopp för hans planer på att sluka Novgorod.
Fakta kan ställa till det, även för den som föraktar dem.