Sex kvinnor, med olika bakgrund, isoleras på en BB-avdelning i Leningrad efter att en epidemi brutit ut. För att få tiden att gå börjar de berätta historier ur sina liv.
Berättelser som rymmer både kärlek och svek, tragik och komik, skrönor och svek. Men också tillbakablickar på trasiga relationer och plågsamma erfarenheter...
I en scen får vi följa Alba, vars mamma gläds åt att dottern är så söt.
Alba sätts att träna konståkning hos en berömd tränare. Hon får också chansen att flytta in till tränaren.
Det går bra för Albina fram till den dag då tränaren börjar prata om hennes spända benmuskler. Tränaren och en annan tränare övertygar henne om att ligament måste opereras bort om hon vill bli en stor konståkerska. Likaså att det är bäst att ingreppet inte görs på sjukhus.
Albina får sätta sig på köksbordet och sära benen. Medan den ena håller henne fast och kysser henne för att hålla henne lugn, gör den andre något därnere. Därefter byter tränarna plats. Albina skriker men försöker stå ut, trots att det gör ont och hon blöder.
I två år pågår övergreppen.
Så en dag vågar hon berätta för sin väninna om sina spända ligament. Väninnan, som länge varit medveten om vad som hänt, förklarar hur det förhåller sig.
Det får Albina att fly hem till mamma, men tränaren hämtar tillbaka henne.
För att försöka komma bort låtsas Albina halta eller ser till att ramla på isen. Eller så tar hon sig för magen och skriker ut sin smärta.
Tränaren släpper greppet om henne och hon kan flytta hem till mamma. Men magen fortsätter göra ont och mardrömmarna fortsätter.
Så en natt väcks mamman av dotterns gråt. Dagen därpå återser Albina sin mamma i bårhuset.
Det är en gripande scen som Regina Veräjä bjuder på, främst för den som förstår meänkieli.
Efter pressvisningen säger hon att det även bjuds på roliga scener i föreställningen.
– Bra galenskapsscener, för att orka också igenom det tunga.
Så här säger scenveteranen om ämnesvalet.
– Det är en bra och mångbottnad text som visar på att det motsägelsefulla hos människor.
Carina Henriksson, som står för regi, säger att pjäsens ämne är lika angelägen som när boken skrevs. Det handlar om kärlek, svek och brutala övergrepp. Om kvinnor som blir svikna av sina män och systemet.
– Humorn behövs för att överleva i allt det nattsvarta. Men kärleken vinner till slut, i det här fallet kärleken till ett barn.
Hon säger också att man ännu befinner sig i en process, att repetioner pågått sedan ungefär en månad tillbaka – på ledig tid.
Två av karaktärerna spelas också av kvinnliga debutanter, Sanna Kangas och Ida Nordmark Haapala.
Ytterligare en av de medverkande kvinnorna inte stått på scenen på länge.
– Jag har inte spelat på flera år. Jag tyckte att det här var ett bra tillfälle att göra comeback, säger Eva Törmä.
På lördag är det dags för den exklusiva föreställningen i Pajala. Efter nyår ger sig Tornedalsteatern ut på turné.
Trots att många hemska historier spelas upp, tror hon att publiken ska uppskatta valet av ämne.
– Pjäsen är lite tung ibland. Men det är viktigt att visa på kvinnans roll genom historien och hur det ser ut i dag, säger Eva Törmä.