Den fysiska utlåningseran över

"Behöver Sverige en nationell bibliotekspolitik?" undrar titeln på paneldebatten i Kulturens hus. Och medan Maria Törnfeldt, ordförande i Sveriges länsbibliotekarier, är övertygad om att en tydlig riktlinje med brett samverkansfält kan vara en politik ställer sig Gunnar Sahlin, riksbibliotekarie på Kungliga biblioteket mer frågande.
- Vi pratar för mycket om nationell politik. Personligen tycker jag att det är svårt att sätta gränserna just där. Vi får inte glömma att vi är en del av EU och världen. Och det är inte bara politiken som är viktig - det måste finnas an tydlig dialog mellan politikerna och oss ute på fältet säger Sahlin.
En man ur publiken kontrar med att fråga om det är så att tjänstemännen inte riktig är beredda att släppa ifrån sig makten till en central samordning.
- Ett problem är fortfarande att kulturfrågorna ligger för långt ner på agendan, kontrar Sahlin.

Närmare än så kommer man inte själva frågan under debatten. Istället talar man om vilka moment som kan föra biblioteket framåt in i nya decennier.
Gunnar Sahlin tror starkt på den digitala eran. Själv är han djupt involverad i uppbyggnaden av databasen Libris.
- Digitaliseringen sprider sig kraftigt och den ser jag som oerhört viktig. Ett långtidsbevarande av digitalt material kommer att bli ett nytt, centralt kulturarv, men det är också viktigt att tänka på infrastrukturen. Man måste bygga vidare på att fler och fler aktörer ska kunna utnyttja materialet. Det tror jag är en av bibliotekets viktigaste uppgifter.

Då Sahlin står i spetsen för forskningsbiblioteken och databaserna, menar Kennet Johansson, generaldirektör för Statens kulturråd, att kulturrådets uppgift är att värna om folkbiblioteken. Och där anser han att denna debatt som efterlyser en nationell politik blivit ett vägskäl.
- Vi måste inse att den fysiska utlåningseran är över. Så egentligen resonerar vi kanske utifrån en identitetskris? Och då är det viktigaste att vi har en klar strategi inför framtiden, säger han.
Vad strategin är, förblir däremot höljt i dunkel. Men Maria Törnfeldt tror fortfarande på samverkan, samsyn och samarbete.
- Först och främst så måste vi tänka på att bland många sfärer så rör sig biblioteket främst i både den kulturella och den utbildande sektorn. Därför måste vi kunna samordna det vi vill åstadkomma mellan dessa. Och inte nog med det, vi behöver bygga en bred bas med stort gränssnitt istället för stuprörsorganisationer.
- Sedan gäller det förstås att inse att biblioteken inte kommer att kunna lägga på sig fler och fler och fler uppgifter. Vi måste istället kunna prioritera, säger Sahlin.