Ju osäkrare vi blir desto mer värnar vi vårt eget. I en orolig tid blir vi allt räddare för det som är nytt, för nykomlingar. Linda Danhall vill att vi tänker en vända till, vi är dock alla människor.
Behöver världen landsgränser eller skulle världen bli en mycket bättre plats om vi slopade revirtänk och istället lät människor tro på vad de vill, bo och verka var de vill, var helst de behövs och där de känner att de kan bygga en framtid?
En frågeställning så god som någon, kanske en aning utopisk och dock så långt från verklighetens verklighet som det går att komma. Världen ser inte ut så och om några riktiga makthavare skulle komma på tanken skulle vägen, till en gränslös värld, ändå vara närmast oändlig.
Försök att överbrygga gränser görs, men på de flesta håll växer sig gränserna i stort och smått starkare, det är en sådan tid nu.
Grupper ställs mot grupper. Nysvenskar ställs mot gammelsvenskar, mellanchefer mot fotfolket, underleverantörer ställs mot storföretagens fasta personal och föräldrar börjar skicka sina barn i skamvrån. Hierarkierna odlas och överst på toppen finns all despotisk makt. Överallt där och när människor grupperar sig, istället för att bilda en helhet och enhet uppstår sprickor i förtroende och misstroendet ökar. När osäkerheten ökar bildar vi – vi mot dem – och hatet får lätt fart.
Plötsligt är en rakad skalle, bomberjacka och stålhättekängor eller en svart kalufs, en främmande ton med okänt uttal och en kultur från andra sidan jordklotet ett skrämmande hot, istället för en utmaning och intressant möjlig bekantskap. Plötsligt har vi glömt att vi blir klokare tillsammans, när vi delar med oss av våra kunskaper och erfarenheter. Plötsligt är vår egen lycka beroende av någon annans olycka. Plötsligt har vi lämnat förståelse, empati och kommunikationsförmåga på någon hylla onåbar någon annanstans.
Vad säger det om oss?
Det har inte gått en vecka det senaste året utan att jag träffat på någon som yrkar på att stänga gränserna, stoppa invandringen och gärna hiva ut de nysvenskar som redan kommit.
”Det handlar om pengar”, säger någon. ”De tar våra jobb”, säger någon annan. ”Jag får då inget gratis körkort eller teve”, säger andra, ”de våldtar unga tjejer och tar hit droger”, säger ytterligare någon och ”snart är Sverige inte svenskt”.
Jag får ont i huvudet.
Egentligen är det så enkelt. Det är bara att gå till sig själv. Om vi bodde i ett land där bomberna faller, där våra barn hotas att bli barnsoldater och riskerar en gruppvåldtäkt, skulle vi vilja kunna fly till ett annat tryggt land eller skulle vi vilja stanna kvar och gå under?
Gränserna lättas upp mellan Haparanda och Torneå, likaså gränsen mellan Ryssland och Norge vid Kirkenes där gränsområdet är visumfritt, målet är att underlätta rörlighet. Att förhindra rörlighet pågår däremot vid den välbefästa landsgränsen mellan Turkiet och Grekland som försetts med taggtrådsstängsel för att hindra flyktingar som flyr Syrien att ta sig över gränsen. Som följd av stängslet har människor börjat fly över Bulgarien, den nya flyktvägen välkomnas inte av Bulgarerna som bygger ett eget taggtrådsstängsel toppat med rakbladstrådar i ett flera mil långt stängsel och land efter land knorrar över antalet flyktingar som flyr vansinne i sina egna hemländer.
Egentligen är det här också enkelt. Det är bara att gå till sig själv. Om vi måste fly, vill vi då mötas av rakbladsstaket som skär sönder våra kroppar när vi försöker överleva?
För en tid sedan kom ett mejl.
”Du verkar vara en person som tror på godhet, det känns i det du skriver”.
Ja, jag tror på godhet, även om den inte alltid märks. Jag tror också på att inte väja för det obehagliga, genom att se både gott och ont skapar vi en godare värld. Jag tror att de flesta av oss innerst inne tänker ungefär så. Jag vill åtminstone tro det.
Det är intressant att ägna några minuter åt tankeexperimentet att tänka på vad som skulle hända i en gränslös värld, i en värld där samhällsekonomin ser till människor och miljö istället för materiel. En värld där vi ser till allas bästa, istället för till vissa gruppers väl.
Vad skulle hända då?