Det behövs inte någon större kulturanalys för att se vad basen i det svenska består i: självklart är det naturen i sig som är klangbotten för den svenska traditionen.
Den mark vi odlar och bebor är både vårt hem och vår försörjning. Så är det för alla kulturer. I det svenska finns många tillskrifter till olika kategorier av den nordiska naturen: fjäll, sjöar, berg, lingonskogar, älvar, men här tänkte jag som avgränsning mot topografi och klimatologi hålla mig till BLOMMORNA främst.
I visor och sånger flödar det av inspiration från den nordliga floran, och kanske då mer från det mellan- och sydsvenska än det riktigt nordliga. Vem har skrivit en sång om kvannen? Men tänk bara ”Uti vår hage där växa blå bär/Kom hjärtans fröjd/vill du mig något så har du mig här/kom liljor och akvileja/kom rosor och salivia/kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd”.
Uttrycket är emblematiskt i sin fusion av den svenska sommarens skirhet och rikedom, och hur människan skriver in sin egen berättelse i den botaniska rikedomen. Här handlar det om passion och kärlek. De andliga ”Nu grönskar det”, ”I denna ljuva sommartid”, ”En vänlig grönskas rika dräkt” och fler vittnar om hur även den andliga kulturen tagit fasta på den svenska naturens kännetecken.
I den svenska folksjälen spelar i varje fall blommorna en mycket viktig roll. Folkliga diktare som Evert Taube sprider blomster omkring sig; Rönnerdahl valsar omkring bland gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. ”Kalla den Änglamarken”, ”Ko över Sarek”, ”Jag trivs bäst i öppna landskap”, eller ”På lingonröda tuvor och på villande mo”. Ja, till och med det svenska regnet har poetiserats: ”Å, regniga natt”, ”Det regnar och regnar”, ”Regntunga skyar”.
Exemplen är närmast outtömliga och visar på poeters och vismakares inspiration från det nordiska landskapet, och i sin tur en representation av hur svenskar relaterar till sitt land. En snabb genomgång av facebook-flödet sommartid visar på väldigt många bilder av svensk flora, och då i samband med privata eller offentliga högtider, eller helt enkelt som exempel på vad man ser som höjdpunkterna av sitt varande.
Kulmen av hur svenska traditioner och vår flora möts är givetvis midsommar. Magin i att lägga blomster under kudden finns även dokumenterad av författare som Vilhelm Moberg i ”Raskens”. Men även en vanlig svensk skolavslutning pryds av sommargrönska, även om det en ovanligt sen sommar bara är i tanken, med sommarpsalmen ”I denna ljuva sommartid”.
Hur djupt in i den svenska traditionen blomstren når visar sig även i namnskicket. Flicknamn som Viola, Rosa, Iris, Gullan, Linnea, Syrena och liknande är förtjusande exempel. Vi har en svensk kultur och en svensk tradition, som växt fram utifrån de naturliga förutsättningarna. De kulturella yttringarna i form av sånger, visor, psalmer, namnskick och ortnamn dokumenterar detta.