I veckan släppte Forbes magazine sin årliga lista över världens rikaste människor. Den innehöll The usual suspects: Bill Gates, Warren Buffet, Koch-bröderna. Samma tidning gjorde även en stor profil på svenske Minecraftgrundaren Markus ”Notch” Persson, som med en redbull vodka-återställare i näven berättar om hur han sålde Minecraft för 2,5 miljarder dollar (!!!) till Microsoft. Och han verkar ha det gött.
Även om det är intressant att se alla bleka ansikten bredvid stratosfäriska belopp föredrar jag de snuskigt rika som ligger ett snäpp under de megaförmögna, det vill säga deras barn. Kontot ”Rich kids of instagram” har undertexten ”They have more money than you and this is what they do” och beskriver vad som presenteras: yachts, diamanter och krogkvitton på tusentals dollar. Skrytet är lika subtilt som att sparka en tiggare i ansiktet. Men ibland blir kontot lite avslöjande, som i skärmdumpar från sms-konversationer med Mamma: ”Tar du privatjet hem? Tala om för mig så att jag kan börja med maten!”. Det är förstås också menat som skryt, men för den med lite fantasi blir det en påminnelse om att den curlade livsstilen kommer att leda till ett svårbehandlat kokainberoende om några år.
Av skandalmedia dubbad ”Kungen instagram” är Dan Bilzerian (34) ett monster av muskelmassa och skägg som personifierar 1%-kidsens ensamma tillvaro. Hans flöde är en strid ström av prostituerade utan kläder, tanks, vapen, poker, pudersnö, prostituerade med vapen, hans katt (typiskt sociopater att ha katt) etc.
Bilzerian lever på sin pappas pengar, en stenrik affärsman som dömts för skattefiffel. Sonen har även blivit föremål för ett antal skandaler. Som när han sparkade en kvinna i ansiktet på en klubb i Miami och fångades på film. Eller när han skulle slänga ned en porrstjärna i en pool från ett tak men gjorde ett dåligt jobb så att stackarn bröt foten mot bassängkanten.
Jag upptäckte Dans gränslösa leverne kort innan jag skrapade upp ouppäten mat som min dotter kastat ner på golvet. Jag kan inte påstå att mitt liv kändes bättre just då. Jag hittade ingen någon proggig tröst i att jag levde ”på riktigt”.
Gränsen mellan de som har och inte har är tydligare. De förmögna världen existerar i bubblor av excess. Samtidigt har sociala medier möjliggjort en visuell kontakt till morbida penningöverflöd som tidigare generationer sluppit.
Om man hade pissigt med pengar för 20 år sedan kanske man muttrade något bittert över grannen, chefen eller en politiker. Nu finns möjligheten att jämföra sitt liv med några av de största svinen i världshistorien.
Jag hade ont i ryggen av allt bärande, böjande och pillande och funderade på att photoshoppa ett montage av Bilzerans bilder, men byta ut hans trickfilmade kropp mot min egen, där jag stod på knä, knäckt av allt ansvar. Som för att skratta mig fri från den sjuka kontrasten.
Så kom trösten som ett en baddande handduk på min svettiga panna: jag lärde mig att Dan Bilzerian hunnit med tre hjärtattacker innan 40.