Vinterns mest omtalade bok tillägnas en far och inte en mor. Vi vet alla moderns namn och varför hon gjorde sig ett namn, men hon nämns inte vid namn i den bok där huvudpersonen, en av hennes döttrar, råkar bära samma förnamn som författaren.
Detta är minnen som nedtecknas och det är många gånger otäcka minnen. Läsaren kastas genast in i dramat kring den framgångsrika modern. Redan i inledningen får vi läsa om den 16-årige pojken som sluts i denna familjs famn som fosterson, men som bokstavligen hamnar i sin fostermors famn som sängkamrat de närmaste ett och ett halvt åren.
Så fortsätter uppväxten för barnen i denna familj. kanske inte just fler 16-åriga älskare för barnuppfostringsikonen, men desto mera misshandel, kroppslig och själslig, förnedring, förtryck och även sexuella övergrepp. Och hela tiden vandrar männen in och ut ur familjen, numrerade som "fosterfar 1", "fosterfar 2" och upp till "fosterfar 6".
Och det flyttas, ständigt. Från den ena platsen till den andra, varje år, ibland ett par gånger samma år och även utomlands. Stundtals är förhållandena så svåra att barnen drabbas av undernäring och måste vårdas på sjukhus. Ett barn dör.
Och mitt i detta vittnesmål om ett elände inställer sig frågan. Varför fick detta ske, varför ingrep ingen? Satt sociala myndigheter med armarna i kors, eller har det intellektuella etablissemanget frisedel från myndigheters ingripande när barn hamnar i misär. Den som skrivit en bibel om barnuppfostran kan väl ändå inte misstänkas.
Det här är minnen som berättas och Felicia Feldt gör det precis som minnen är, i episoder. Det blir ibland mycket korta kapitel, kanske bara en mening med rubrik om tidpunkt. Hennes sätt att återge minnena känns rätt, vi minns ju inte ett liv från födelse och till nu. Livet är inte en sammanhängande roman.
Felicia Feldt har också en känsla för berättandet, för språket. Ibland ligger prosan nära poesin i sin stramhet och avskalning av det ovidkommande. Eller vad sägs om detta korta kapitel med namnet Öppen mun, 2011:
"Det går att leva med tyst sorg ganska länge. Men till slut vill den smälta. Och öppna munnen."
Det är just vad det handlar om, till slut måste det ut. Då får det kosta att en ikon ramlar ner och känner sig missförstådd.