En grek på besök i Sverige lär ha yttrat att det här är ju demokratins vagga – inte Grekland. Han gjorde det efter att ha fått en bild av det livaktiga föreningslivet med sina stadgar, kallelser, dagordningar, mötesordningar och justerade protokoll.
Själva hade vi roligt åt vårt föreningsliv när Sveriges television för många år sedan gav Sten Elfströms pjäs Meningen med föreningen. Det handlade om föreningen Bygdens vänner som för en tynande tillvaro och är på väg att ätas upp av förbundets nyinrättade länsförening. En förbundssekreterare kommer på besök och retar upp den passiva medlemskaran.
Meningen med föreningen var långt före sin tid. Visserligen fanns det tynande föreningar också då, men det är under de senaste 25 åren som förenings-Sverige tacklat av. Statistiken visar att andelen unga i åldern 16-25 år som deltog i ett föreningsmöte sjönk från 51 procent 1994/95 till 38 procent 2010/11.
Den amerikanske statsvetarprofessorn Robert Putnam har forskat och kommit fram till att föreningslivet skapar tillit mellan människor och som leder till positiva effekter i samhället. Att vi litar på varandra är en förutsättning för en fungerande demokrati.
Det är ofta i just föreningarna vi träffar andra än arbetskamraterna och släkten, träffas över klassgränser i ett gemensamt arbete. Invandraren kan komma in i det svenska samhället genom föreningen.
Nu är föreningarna i utförsbacken. Att arbeta gemensamt för en sak lockar inte i det nya individualistiska samhället. Forskningen visar också att yngre människor litar mindre på andra människor än för tio år sedan.
Svenskarna är på väg att förvandlas till syditalienare, med sämre tillit och därmed mindre socialt kapital. Statsvetaren Putnam har studerat demokratin i Italien och konstaterar att den fungerar bra i Norditalien och dåligt i Syditalien. Han har ett rakt svar på frågan om orsaken: föreningslivet. Det är så mycket livskraftigare i nord än i syd. Det livaktiga föreningslivet i Norditalien föder tillit mellan medborgarna och ger ett högt politiskt deltagande. Italienarena i syd misstror varandra. Så föreningslivet är vackert.
De nya generationerna svenskar är inte med i någon förening, men de kan delta någon gång, gemensamt, för en god sak. Föreningen Missing people kallar och då kommer det hundratals frivilliga, ibland tusen. Men de skulle inte komma nära föreningen kallar till möte.
Kanske finns där ett samband mellan föreningslivets tillbakagång och extremismens tillväxt. Hur många av Sverigesdemokraternas väljare är medlem i en förening? Det är värt att forska om.