En sammanräkning av listan över Marie Glaas Åmans verk visar att hon använt inte mindre än tolv olika tekniker på de 58 verk hon ställer ut i landstingshuset.
Det är modigt och det imponerar, men framför allt att hon förefaller behärska alla. Hon vågar och hon vinner.
Sällan bjuder en utställning på sådan variation. Man får hela tiden se nya former, motiv och tillämpningar.
Det mesta hänger på väggen, men där finns också det som inte är konst för en vägg.
Plötsligt hänger en något medfaren kvinna i en krok på ställningen som står på ett bord. Kroppen är trasig. En titt i programbladet visar att verkets titel är Sönderlyft och det tänder ett förklarande ljus över den hängande figuren i stengods.
Stengods och framför allt rakubränt, alltså lågtemperaturbränt, stengods är också den teknik som Marie Glaas Åman främst använder sig av och hon gör det på många olika sätt.
Där finns också Mary, en helfigur avbildad på så tunt stengods att materialet fått rollen som målarduk.
Inte heller när det handlar om emaljer upprepar sig Marie Glaas Åman. Där finns både föreställande verk, men också detaljer och det näst intill nonfigurativa.
I ett av verken, Blodröd sol, är emaljen effektfullt uppdelad i tre delar och där en giraffhals håller samman verket.
Det finns flera anledningar att besöka landstingshuset och se denna ovanliga och mångsidiga unga konstnär som gick ut konstskolan i Sunderbyn 2005. Naturligtvis för hennes 58 verk, men också som en orientering i olika konsttekniker, allt från handtryck i tyg till glas och med mellanspel i akvarell, kolorerat linoleumtryck och sidenmåleri bland stengodset och emaljerna.