Min poäng är att jag dejtar. Jag har handlöst slängt mig ut i den stora skrämmande dejtingvärlden i hopp att träffa den där personen som gör att hjärtat utbrister: Men där är du ju!
Men när man dejtar måste man parera sig igenom en hel del standardfrågor. Frågor som ställs för att det lätt och snabbt ska kunna avgöras vilket fack du går in i. Mentala genvägar. Det här är någonting jag i grunden är emot, men som det gamla kinesiska ordspråket lyder: Don’t hate the player – hate the game.
"Vad lyssnar du på för musik?"
Den här frågan ställs uppenbarligen för att kunna sätta dig i ett fack som reklamradioslav, metalfreak, trendpoppare osv. Gillar du reklamradio är du lite blåst och förstår inte ditt eget bästa. Metalfreak gillar öl men inte att tvätta håret medan trendpoppare viker upp byxorna och är lite finare och bättre än du är.
"Bästa film du har sett?"
Är du ett rom-com-moster finns risken att du är känslomässigt instabil och klängig, medan en skräckfilmsfantast kan ses som en kickjägare, vilket kan vara lite farligt ur trohetssynvinkel.
"Vad gör du på fritiden?"
Här kommer den riktiga dödsstöten i fackbildarträsket. Den frågan syftar egentligen på: Vad är nöje för dig? Vad tycker du är roligt? Det är härskaren av alla stereotypiserande frågor. Man kan i princip lika gärna säga: Berätta om du är rolig eller tråkig för jag orkar inte lära känna dig för att upptäcka.
Givetvis finns det lika många stereotypa svar. Läser böcker? Boring. Kollar serier? Det var ju originellt. Tränar? Bra för dig då. Hänger med kompisar? Wow.
Standardfrågor med standardsvar. Zzz zzz zzz. Vilka temperaturhöjare. Det riktigt kittlade till.
Inte.
Så vad är nöje för mig? Ja, det kan jag ju berätta för dig. Här i min egen kontaktannons. Nöje är att vara med människor. Människor som vågar vara sig själva. Vågar provocera. Vågar se bortom utseende och saker som vi har och gör. Vågar göra sin grej, trots att andra kanske tittar snett.
Nöje är att omge mig med sådana personer. Eller konsumera deras åsikter och verk i musik, film och böcker. Och samtidigt lära mig mer om mig själv och min omvärld på kuppen.
Nöje är att gå på dejt med en lika ”out-there” person som uppskattar frågor såsom:
"Vad skulle ditt dansband heta om du hade ett?"
"Om du var kannibal, hur skulle du vilja tillreda mig?"
"Ifall du fick göra pickidöden på vilken kändis du ville, vem väljer du och varför?" (Här tar man ju självklart Lasse Berghagen eller E-Type. Bara för att, ja, det är ju givet).
Nu kanske det inte är så svårt att räkna ut varför jag fortfarande är singel (flirtsmileygubbe).
Men jag är inte orolig. För han kommer. Min lite galna, ovanligt vanliga och fantastiskt rolige man är på väg. Jag vet det. Men till dess, så får jag nog berätta ett par gånger till om "The Big Lebowski" och "Hajen 3", Ryan Adams och Swedish House Mafia, och att jag tränar och läser böcker på fritiden.