Allt började med att jag såg reklamfilm för mellangrädde. Genast blev jag misstänksam. Tv-reklam är en dyr sak som oftast används för att positionera varumärken. Och det ska till att sälja många gräddpaket om det ska löna sig.
Nästa gång kampanjen dök upp tittade jag noggrannare. Fann då att det egentligen var reklam...för IKEA. Det vara bara att titta på köksinredningen, porslinet och stekpannorna. Hela Kamprads imperium stod och stampade i bakgrunden.
Detta är således en krönika om varumärket som idé och allas vår positionering i tillvaron.
Till dig som inte var med på 1970-talet kan jag berätta historien om Renaults modell 16. Reklammakarna vandrade runt på byrån, smått förbryllade. Hur sälja en konservburk till bil med hedern i behåll?
En av reklammännen, i ren desperation, sägs ha tagit ett skutt in i kontorets stora fikus. Och i samma ögonblick som han simmade runt bland bladen i krukan kom ingivelsen.
– Jag har funnit det! Vi säljer bilen till alla medvetna proggare. Palestinasjalshjältar som påstår sig vara immuna mot reklamens påverkan!
Kampanjen blev succé. Och eftersom vänstervågens intelligentia sedermera körde runt i Renault 16 som aldrig förr, blev det också en slags kulturrevolution. Inte ens de medvetna var medvetna nog att stå emot reklamkampanjer.
Kulturpersonligheter är för övrigt också varumärken. Jag såg en artikel om Joyce Carol Oates, och fastnade vid hennes klingande nomen. Vilket signum!
Varje författare behöver ett slagkraftigt sådant. Joyce passar utmärkt då associationerna gärna går till James. Shelly passar också bra att inkorporera i kvinnliga författarnamn. Bara som exempel.
För män gäller naturligtvis samma. Gärna kopplat till en Ernest eller ännu hellre Arthur. Charles kan också fungera, men bara om efternamnet har mystik i sig.
Ett annat trick är att infoga en initial eller två, om man vägrar byta bort Persson. Här kan man konstatera att en viss Öijer helgarderat med både initial och ett tyskt Bruno i förleden. Dessutom har han omvandlat sitt K från Kenneth till Keats. Mer överdrift än bedrift, vill jag påstå.
Utan ytterligare fördjupning står det klart; vi bör vara misstänksamma mot påstådda ickebudskap och dolda varumärken. Oftast en medveten fint. Och den offentliga personens nomen är alltid en reklamskylt.
Fast vad ska man då säga om en Pelle? Med förled av strul och snusk. Och svanslös i baken.